Rutin, mönster, anvisningar eller liknande som man i olika sammanhang använder för att komma fram till bevis för att ett påstående gäller.
I brottmål ingår exempelvis teknisk bevisning som ett viktigt led i paradigmet för att få fram evidens om vem kan bindas till brottet.
I klinisk sammanhang (medicin, psykologi, psykoterapi, omvårdnad och liknande) används två olika evidensparadigm som var för sig har följande led:
Paradigm forskning: En grupp patienter a. med diagnosen X b. ges ett verksamt läkemedel Y, c. medan en jämförbar grupp med samma diagnos fick ett sockerpiller Z utan verksam ingrediens. d. Om fler i gruppen som får Y än i gruppen som får Z blir diagnosfria och skillnaden är så stor att den inte kan ha uppkommit av ren slump, sägs det föreligga evidens för att Y är verksamt medel vid diagnos X. (Man nämner i regel inte att evidensen bara gäller med viss frekvens.)
Paradigm klinisk praktik: Person A har symtom som a. stämmer med diagnos X och b. borde enligt forskningsparadigmet behandlas med Y men c. är allergisk mot de substanser som ingår i detta. Det gör att den behandlande läkaren måste komma på d. ett annat sätt att hjälpa denna person. Om detta andra sätt har avsedd verkan e. finns klinisk evidens för att behandlingen var effektiv. Denna evidens är dock bara en indikation men blir till en del av den erfarenhet som läkaren bygger sin verksamhet på.
Relaterade sökord: evidens, evidensbaserad, evidensbaserad psykologisk praktik, evidensbegrepp, paradigm, personcentrerad, RCT.
["evidensbasering","evidensbaserad psykologisk praktik","evidensbaserad","paradigm","evidensbegrepp","evidensen","evidens","frekvens","RCT"]
Om Psykologiguiden