explanatory style [br eng: ɪkˌsplænətriˈstaɪl, USA: ɪkˌsplænətɔːriˈstaɪl], ES
1. Samma som attributionsstil.
2. Term använd i ICD-11 om övergripande inriktning på förklaringar i läkekonst som till exempel yttre påverkan (eng: external contraction, ordagrant: förvärv av sjukdom från något yttre), känslopåverkan (påverkan av någon av de sju affekterna) och liknande.
3. I medeltida vetenskap och teologi använde man den av filosofen Aristoteles tillämpade förklaringsstilen: att något blir som det blir genom att evigt giltiga begrepp formar materia enligt den logik som gäller för begreppen. Nutida vetenskap tog form när filosofer och forskare som Francis Bacon (1561-1626) och Galileo Galilei (1564-1642) i stället hävdade att uppkomst av något och förändringar måste förklaras av bakomliggande orsaker.
4. Från 1600-talet och framåt har det funnits en skillnad mellan å ena sidan den förklaringsstil som varit utmärkande för brittisk filosofi och å andra sidan den som dominerat i tyskspråkig filosofi och forskning. Den förra har varit i huvudsak strikt empirisk: allt som finns i psyket har kommit dit via sinnena. Den senare har varit i huvudsak rationalistisk och konstruktivistisk: ingenting finns i psyket som inte fått sin form och mening av psykets egna krafter.
I psykologin återspeglas denna skillnad i förklaringsstilar i motsättningar mellan associationism och gestaltpsykologi, psykoanalys och behaviorism, posivitism och kognitivism, kvantitativ och kvalitativ med flera liknande motsatspar.
Relaterade sökord: essentialism, explanativ, förklaring, kausalitet, konstruktivism, paradigm, romantik, vetenskapsteori.
["attributionsstil","ICD-11","Aristoteles","rationalistisk","konstruktivistisk","konstruktivism","empirisk","essentialism","explanativ","romantik","associationism","gestaltpsykologi","psykoanalys","behaviorism","posivitism","kognitivism","förklaring","kausalitet","paradigm","vetenskapsteori","kvantitativ","kvalitativ",""]
Om Psykologiguiden