Kallas även facial feedback-teorin (eng: facial feedback theory).
Teorin om att feedback till hjärnan från ansiktsmusklerna (eng: the facial feedback phenomenon) framkallar de olika känslor som mimiken uttrycker.
Vid ett glatt återseende med en vän, släkting eller bekant, tar sig glädjen uttryck i ett leende. Enligt facial feedback-teorin är det detta minspel som utlöser känslan av glädje, inte tvärtom som enligt andra emotionsteorier.
Enligt IFF-hypotesen (interpersonella facial feedback-hypotesen) kan vi därför uppleva glädje eller i varje fall lite av glädje, när vi avsiktligt framkallar ett leende utan att det finns något som väcker denna känsla.
En mildare och en starkare version av teorin
Det finns en mindre och en mer kategorisk (stark) version av denna hypotes eller teori.
Enligt den starkare versionen räcker det med att le, bara gapa, rynka på ögonbrynen och så vidare för att respektive glädje, förvåning och vrede, hat eller otålighet ska infinna sig som upplevda känslor.
Enligt den svagare teorin har viljestyrd eller omedvetet härmad mimik endast en förstärkande inverkan på redan befintliga känslor.
Relaterade sökord: interpersonella facial feedback-hypotesen, still-face paradigm.
Skrivs även på engelskt sätt: facial feedback teorin – vilket på svenska är en så kallad "felaktig särskrivning".
["interpersonella facial feedback-hypotesen","hypotes","teori","feedback","still-face paradigm"]
Om Psykologiguiden