phenomenon [fəˈnɒmɪnən, USA-uttal: fəˈnɑːmɪnən,fəˈnɑmənən, fəˈnɑməˌnɑn]
1. Hur något framträder för oss i vårt medvetande när vi betraktar något, lyssnar på något, smakar något, känner på något, alltså det upplevda som det framträder subjektivt som en meningsfull varseblivning av något, inte som isolerad förnimmelse av till exempel rött, blått suddigt, tydligt, ljust, mörkt och så vidare.
2. I den tyske filosofen Edmund Husserls (1859-1938) filosofi räknas även medvetandet som sådant, själva individens psykiska aktivitet som fenomen (tyska: Phänomen), observerbart genom immanentes Schauen (eng: immanent inspection), ett direktskådande som medvetenhetsakterna gör när de fokuserar på sig själva. Hur medvetandets aktivitet formar allt i vår fenomenvärld är huvudfrågan i hans filosofi, "ren fenomenologi".
3. Företeelse, fysisk, social, psykisk etc.
4. Något enastående, något speciellt.
I filosofiska och psykologiska sammanhang används den engelska adjektivformen phenomenal vanligen om sådant som är av fenomenkaraktär i betydelserna 1 och 2.
Relaterade sökord: fenomenalism, fenomenfält, fenomenologi, noumen.
Etymologi:
Grekiska: φαινόμενον {uttal: fajnåmm´nenånn} 'företeelse' (vad som syns, vad man ser); av φαίνειν {uttal: faj´nejn} 'visa', φαίνεσθαι {uttal: faj´nestaj} 'visas', synas'.
["fenomenologi","fenomenalism","varseblivning","förnimmelse","medvetandet","meningsfull","fenomenfält","Edmund Husserls","phenomenon","phenomenal","filosofi","noumen"]