Term som används om två typer av medvetande.
1. Det faktum att vi är medvetna, har en medvetandekänsla (P-medvetande, phenomenal consciousness) helt oavsett vad det är fråga om. Det gäller sinnesintryck eller tankar, hur saker och ting ter sig för oss, till skillnad från a. den eventuella verklighet som de refererar till eller är en sorts representationer av och b. våra reflektioner om det som vi är medvetna om.
Även ren bakgrundskänsla är i denna mening en form av fenomenellt medvetande (P-medvetande).
P-medvetande är (enligt filosofen och psykologen Ned Block) motsatsen till A-medvetande (eng: A consciousness, access consciousness), accessmedvetande: att något i vårt minne genom medvetandeprocesser görs tillgängligt (eng: accessible) för reflektion, bedömning, värdering, samtal och beslutsfattande.
A- och P-medvetande är definitionsmässigt skilda men A-medvetande kan enligt många forskare inte finnas utan att det samtidigt finns ett P-medvetande, en medvetenhet om vad som finns tillgängligt i form av vad som på engelska kallas overflow.
2. Fenomenellt medvetande är ett uttryck som också används om den speciella egenskapen hos medvetandet att det inte bara är en medvetandeström, kedjor av associationer, utan konstruktivt organiserar det vi uppfattar och upplever i form av sammanhang och samband av olika slag som till exempel i orsak-verkan-relationer.
Skillnaden mellan betydelserna 1 och 2
Begreppsmässigt är P-medvetande och fenomenellt medvetande (fenomenalt medvetande) i betydelse 2 helt åtskilda.
Neurovetenskapligt är de också åtskilda genom att det är fråga om olika typer av nervprocesser som framträder som medvetna. Filosofiskt kan man på olika sätt tona ner skillnaden mellan dem.
Den sistnämnda betydelsen av termen går tillbaka på den distinktion som filosofen Immanuel Kant (1724-1804) gjorde i slutet av 1700-talet mellan å ena sidan tinget i sig, världen omkring oss som omöjligt att få kunskap om, och å andra sidan fenomenvärlden, världen sådan vi konstruerar den i tid och rum, orsak och verkan, ting och egenskap, kvantitet och kvalitet och så vidare.
Den amerikanske psykologen Albert Bandura (1925-2021) betonade i slutet av 1900-talet att mänskligt psyke just är ett organiserande och strukturerande utifrån mål och avsikter, skäl och motiv och inte ett bifenomen till nervprocesser eller ett enbart logiskt bearbetande av sinnesintryck som representanter för kognitivism och computationalism (enligt hans uppfattning) hävdade.
Relaterade sökord: bindningsproblemet, fenomenologi, holografi, kropp-själ-förhållandet, medvetande, medvetandeström.
Ordformer:
Den på svenska förekommande "översättningen" av phenomenal consciousness med 'fenomenalt medvetande' går tillbaka på användning av ordet 'fenomenal' i äldre svenska framställningar av medvetandefilosofi. Numera har ordet 'fenomenal' huvudsakligen betydelsen 'utomordentligt bra'.
En mera svensk version av 'fenomenalt medvetande' skulle vara 'fenomenmedvetande'.
Access consciousness översätts vanligen med 'accessmedvetande'.
["bifenomen","Term","medvetandeström","kropp-själ-förhållandet","representationer","kognitivism","computationalism","Albert Bandura","tinget i sig","Immanuel Kant","associationer","bifenomen","bindningsproblemet","fenomenologi","holografi","kropp-själ-förhållandet","medvetande"]