fictionalism [ˈfɪkʃənəlɪzəm], adjektiv: fictionalist.
En filosofisk teori enligt vilken alla begrepp, även vetenskapliga, är fiktioner, dvs konstruerade och fungerar "som om" de återspeglar fenomen i verkligheten.
Enligt fiktionalismens upphovsman, den tyske filosofen Hans Vaihinger [hans ˈfaɪɪŋɐ] (1852-1933) bör vetenskapliga teorier inte bedömas efter hur sanna de är utan efter sitt värde för det praktiska livet. Hans utgångspunkt var densamma som för filosofen Immanuel Kant, att vi inte har möjlighet få kunskap om verkligheten sådan den är i sig själv ("tinget i sig") men att de föreställningar vi gör oss om den ändå fungerar i vårt sätt att hantera den.
Vaihingers fiktionalism fick stor betydelse för psykologen Alfred Adler (1870-1937), när han utformade sin teori om livslögnen och för George Kelly när han kom fram till att det är personliga konstrukter (självkonstruerade föreställningar) som formar människors sätt att vara mot varandra i olika typer av relationer.
Fiktionalism som teori i matematiken
Medan man i sådan filosofi som kallas rationalism hävdar att tal är sanna på samma sätt som de objekt som de används om när man räknar dem, hävdar man i matematisk fiktionalism att abstrakta fenomen som tal inte har någon egen existens utan endast är praktiska hjälpmedel som vi använder för att bättre kunna handskas med verkligheten. Det är ungefär som med begreppet 'möbel' som är en abstraktion som enligt empirism och fiktionalism inte finns i verkligheten men ändå är något för tanken som kan vara vägledande när man ska inreda en bostad eller ett kontor.
Relaterade sökord: fiktion, hermeneutik, konstruktivism, postmodernism, pragmatism, relativism.
["Alfred Adler","livslögnen","empirism","relativism","George Kelly","hermeneutik","Immanuel Kant","relationer","fiktion","konstruktivism","postmodernism","pragmatism","George Kellys","konstrukter","rationalism","abstrakta","begreppet"]