Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "funktion":

• funktion

  function [ˈfʌŋkʃn]

  1. I matematiken en storhet som varierar systematiskt med variation i en annan storhet.

  2. Reaktion i djurs eller människors beteende som i analogi med den matematiska betydelsen av ordet är en funktion av (hör ihop med, är bestämd av) en viss typ av stimulus.

  När företrädare för behaviorismen säger att ett beteende ”är en funktion av något” och gör en funktionsanalys, vill de därmed säga att de inte uttalar sig om orsaksförlopp. Beteenden är i stället att uppfatta som funktioner av något, nämligen av deras iakttagbara konsekvenser, såväl i artens biologiska utveckling som i individens personliga inlärningshistoria och aktuella situation.

  3. Något som utför något på visst sätt och med vissa delar hopkopplade i ett system. En kognitiv funktion är sålunda strukturer och processer i våra hjärnor som svarar för vissa tankeoperationer.
  

  4. Syftet med ett organ, en apparat eller verksamhet, till exempel könslivets funktion att sörja för en arts fortbestånd, drömmars funktion att ge oss lösningar på problem, njurarnas funktion att bilda och avsöndra urin.

  Vanligen menas eufunktion, det vill säga positiv funktion. För sådant som inverkar störande på en helhet eller i ett system används termen dysfunktion. Det kan vara i formav hypofunktion (bristande funktion, eng: hypofunction) eller hyperfunktion (skadligt överdriven funktion, eng: hyperfunction).

  5. Hos Carl Gustav Jung (1875-1961) beteckning på de fyra grundläggande psykiska funktionerna: tänkande och kännande (med känsloreaktioner), förnimmande och intuition.
  

  Rationella är tänkandet och kännandet, kännandet i en speciell betydelse: bedömning med känsloreaktioner av vad som är bra och dåligt, bedömning på goda grunder. (Mer information om denna betydelse finns under sökorden rationalitet och raionale.)
  

  Icke-rationella är förnimmandet och intuitionen. Förnimmandet (i form av sinnesintryck) är en funktion för att konstatera rena fakta. I Jungs psykologi är intuitionen en funktion som gör att individen kan ana sig till svårgripbara sammanhang och gissa sig till vilka möjligheter som kan yppa sig i dessa.
  

  Dessa fyra funktioner yttrar sig på olika sätt beroende på om libidon, den psykiska energin, flödar utåt som hos extraverta eller inåt som hos introverta.

  Relaterade sökord: funktionalism, funktionalitet, funktionell, funktionsanalys, funktionsprofil, funktionstyp, förlustfunktion, kontextuell funktionalism, förstärkningskontingens, ontogenetisk, psykisk funktion, TMS.

  Ordformer:

  Verb: fungera (eng: work, function, serve, act).

  Abstrakt substantiv: funktionalitet (functionality).
  

  Adjektiv: funktionell (eng: functional).
  

  Etymologi: Ordet 'funktion' (eng: function) kommer från latinets functio {uttal: funk' tiå} 'verkställande', 'utförande' av en uppgift; motsvarande verb är fungi {uttal: funn´gi} 'utföra', 'fullgöra', under medeltiden 'taxering'. Motsvarande verb är fungi {uttal: funn´gi} 'utföra', 'fullgöra'. Nutida betydelse av 'funktion' är från 1500-talet, användningen av termen 'funktion' i matematiken från slutet av 1600-talet.

  ["Jung","intuitionen","kontextuell funktionalism","funktionstyp","funktionalitet","funktionsprofil","stimulus","TMS","funktionell","libidon","funktionsanalys","rationalitet","raionale","ontogenetisk","förstärkningskontingens","funktionalism","kognitiv beteendeterapi","mindfulbaserad psykoterapi","psykisk funktion","förlustfunktion"]