Forskning och praktiskt psykologiskt arbete som gäller psykologiska och sociala konsekvenser av funktionsnedsättning i ett eller flera avseenden. emotionellt, socialt, perceptuellt, motoriskt eller kognitivt.
Funktionshindrens psykologi som område för psykologers specialistutbildning och tjänstgöring omfattar a. teoretisk kunskap om hur det är att leva med betydande medfödda, tidigt förvärvade eller andra utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar och b. kunskaps- och kompetensutveckling i praktiskt arbete med funktionshindrade barn och vuxna.
Centralt för ämnesområdet är hur människor påverkas av och kan hantera sin funktionsnedsättning.
Man inriktar sig inte bara på hur funktionshinder yttrar sig och upplevs individuellt, utan också på hur opinionen till funktionshindrade förändras och kan påverkas samt hur funktionsnedsättning inverkar på samspelet mellan personer med funktionsnedsättning inbördes och mellan dem och personer utan funktionsnedsättning.
Det skedde exempelvis en betydande förändring i inställningen till människor med olika typer funktionsnedsättning under 1960- och 70-talen, vilket har lett till att både barn och vuxna med problem av det här slaget har fått det lättare att integrera sig i arbets-, kultur- och samhällsliv.
Det har också lett till att den äldre klassificeringen, ICIDH med betoning på hinder och handikapp, i början av 2000-talet ersattes med ICF. Personal som arbetar med personer med funktionshinder får i sin utbildning djupare insikter i de psykologiska aspekterna av funktionsnedsättning.
Relaterade sökord: coping, funktionsnedsättning, habilitering, integration, rehabilitering, salutogen.
Föråldrad term: handikappsykologi (eng: handicap psychology [ˈhændikæp saɪˈkɒlədʒi]).
["rehabilitering","coping","habilitering","ICF","ICIDH","integration","salutogen","funktionsnedsättning"]
Om Psykologiguiden