Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "funktionstyp":

• funktionstyp

  functional type [ˈfʌŋkʃənl taɪp], function-type [ˈfʌŋkʃn taɪp]

  Tyska: Funktionstypus, plural: Funktionstypen.

  Här nedan behandlas begreppet funktionstyp i den betydelse som ordet har i den typlära som framställdes på 1920-talet av den schweiziske psykiatern och psykologen Carl Gustav Jung (1875-1961).
  

  I andra sammanhang har samma term, "funktionstyp", betydelsen typ av funktion.
  

  När funktionstyper enligt Jungs teori avses brukar det anges att det är fråga om "Jungs funktionstyper".
  

  Jungs funktionstyper
  

  Kombinationen av å ena sidan olika psykiska funktioner (functions of consciousness, psychological functions) som sätten att a) tänka, b) känna, c) förnimma och d) intuitivt ana sig till saker och å andra sidan allmän inställningstyp (extraversion respektive introversion) hos varje enskild person ger upphov till en personlighetstyp, psykologisk typ eller människotyp.
  

  Varje människa har utom inriktningen extrovert eller introvert någon av funktionerna tänkande, kännande, förnimmande och intuerander som huvudfunktion plus någon av dessa dessutom som en hjälpfunktion, fast inte om de är direkt motstridiga som tänkande och kännande.
  

  En a. introvert b. tankemänniska med c. intuition som hjälpfunktion (eng: auxiliary function, secondary function) är med Jungs sätt att uttrycka sig en "typ" av människa i betydelsen "en tänkande introvert person som då och då tar hjälp av sin intuitiva förmåga"j.

  Dimensionerna extroversion och introversion
  

  Introvert och extrovert är inställningar, dimensioner eller inriktningar av psykisk energi (libido) – hos introverta mot det inre upplevandet, hos de extraverta mot omvärlden.
  

  Jung använder extraversion och introversion som beteckning på två skilda personlighetstyper: den extraverta typen, den introverta typen.
  

  Men han talar också om de åtta personlighetstyperna den extraverta tänkande typen, den extraverta kännande typen och så vidare.
  

  Rationella och irrationella funktionstyper
  

  Rationellt och irrationellt är liksom extravert och introvert egenskaper eller aspekter hos de olika funktionerna. Tanke och känsla räknades av Jung som rationella. Sinnesförnimmelse (att uppfatta med sinnena) och intuition (att ana sig till vad som försiggår) räknade han som irrationella. Detta enligt en speciell definition av 'rationell' och 'irrationell' som han hade. Mer om detta kommer längre fram i denna artikel.
  

  Fyra funktionstyper
  

  Jung kom fram till att det finns fyra psykiska funktioner. Någon av dem dominerar hos varje enskild person. Han använde verbformerna för att betona att det rör sig om processer, inte om mekanismer:

  • tänkande: att förstå sammanhang (tyska: das Denken, eng: thinking),
  • kännande: att reagera känslomässigt (tyska: das Fühlen, eng: feeling),
  • förnimmande: att med sinnesförnimmelser uppfatta vad allting som man ser, hör, smakar, känner på och så vidare är och hur det upplevs mer eller mindre intensivt, mer eller mindre lustfyllt (tyska: das Empfinden, eng: sensing, sensation, perceiving, perception)
  • intuerande: att intuitivt ana sig till något (tyska: das Intuieren, die Intuition, eng: intuiting [ɪnˈtju:ɪtɪŋ], intuition)

  Rationella funktioner: tänkande och kännande

  Tänkande och att reagera med känslor räknas som rationella funktioner i betydelsen att båda har till uppgift att vägleda oss (eng: judging functions) i fråga om hur klokt eller bra något kan vara.
  

  Detta sätt att se på känsloreaktionernas funktion har sin grund i att Jung ursprungligen tänkte sig att introverta personer tar ställning med hjälp av tänkandet, extroverta med hjälp av sina känsloreaktioner. Men han insåg senare att det även finns introverta som är känslomänniskor och extroverta som är tankemänniskor.

  Ordet rationell står här för "vad som är klokt att göra"; enligt tankemänniskan (tanketypen) det som rent logiskt leder rätt, för känslomänniskan (känslotypen) det som känns rätt, en känsla som kan vara baserad på erfarenhet eller vara en aktiv känsla som kärlek och omsorg men inte en passiv känsla som förälskelse!

  Irrationella funktioner: förnimmande och intuerande

  Sinnesintryck av det objektivt givna och sådant som vi uppfattar intuitivt räknas som förnimmande funktioner (eng: sensing functions).

  Förnimmande, enligt Jung liktydigt med perception, varseblivning, som ger oss våra sinnesintryck och uppfattar dem som objekt, har inte med klokhet att göra och är i den meningen en irrationell funktion. Att bara konstatera att man ser eller hör något, är fråga om att uppfatta rena fakta (sinnesdata) och säger ingenting om logiska eller andra sammanhang. Denna motsats mellan tanke och perception är en parallell till den gamla motsatsen inom filosofin som alltid funnits mellan rationalism och empirism.

  Intuerandet, intuitionen, är en funktion som gör att man uppfattar direkt vad något är eller handlar om utan att man behöver några fakta eller sinnesdata som grund. Speciellt hos introverta sker sådant uppfattande med nära koppling till arketyper.

  Huvudfunktion och hjälpfunktion

  Förnimmande, varseblivning, är i vanliga fall inte förenligt med intuition men kan ha tänkande eller kännande som hjälpfunktion (eller båda).
  

  Varje kombination av det här slaget får dessutom sin speciella karaktär beroende på om en person är introvert eller extrovert. Det gör att Jung kom att skilja mellan åtta olika psykologiska typer:

  • den extraverta tänkande typen
  • den extraverta kännande typen
  • den extraverta förnimmelsetypen
  • den extraverta intuitiva typen
  • den introverta tänkande typen
  • den introverta kännande typen
    
  • den introverta förnimmelsetypen
  • den introverta intuitiva typen

  Huvudfunktion och undertryckt funktion

  Om till exempel tänkande är dominant funktion och har förnimmande eller intuition som hjälpfunktion blir kännandet (att reagera känslomässigt) en undertryckt och bristfällig och i den meningen mindervärdig funktion (eng: inferior function, tyska: minderwertige Funktion).
  

  I regel gör känslorna sig dock påminta då och då, fast försvagade och därmed i "bristfällig" (eng: inferior, tyska: minderwertige) form. Om de är helt omedvetna inverkar de störande på huvudfunktionen, vilket enligt Jung kan ge upphov till neurotiska reaktionsmönster som fobier, tvångstankar och tvångsmässigt beteende.

  Individuation: försoning av motsatserna

  Det finns emellertid enligt Jung även en transcendensfunktion som hjälper människor att komma till rätta med motsatserna i psyket, genom att acceptera och på ett klokt sätt hantera dem. Det är en del av det som Jung kallar individuation.
  

  Jungs typlära ligger till grund för den vidareutveckling av den som gjordes vid mitten av 1900-talet av Isabel Briggs Myers (1897-1979) och Katharine Cook Briggs (1875-1968) och för det personlighetstest som de utformade enligt den egna utformningen av typläran. De gjorde betydande förändringar i typläran. Mer om detta finns i artikeln i detta lexikon om Myers-Briggs Type Indicator.
  

  Relaterade sökord:
  

  dialektik, extraversion, funktion, introversion, JTI, Myers-Briggs Type Indicator, personlighet, skuggan, transcendens, typologi.

  ["Carl Gustav Jung","Jungs","dialektik","neurotiska","personlighetstyp","sinnesförnimmelser","sinnesförnimmelse","förnimmelse>>sinnesintryck","personlighet","psykologisk typ>>typologi","extraversion","Myers-Briggs Type Indicator","fobier","arketyper","intuitivt","skuggan","JTI","transcendens","individuation","tvångstankar","rationalism","empirism","typologi","sinnesdata","libido","funktion","introversion","transcendens","perception","varseblivning",""]