Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "funktionstyp":

• funktionstyp

  functional type [ˈfʌŋkʃənl taɪp], function-type [ˈfʌŋkʃn taɪp]

  Tyska: Funktionstypus, plural: Funktionstypen.

  Här nedan behandlas begreppet funktionstyp i den betydelse som ordet har i den typlära som framställdes på 1920-talet av den schweiziske psykiatern och psykologen Carl Gustav Jung (1875-1961).
  

  I andra sammanhang har samma term, "funktionstyp", betydelsen typ av funktion. Hos Jung är det fråga om typ av människa (psykologiskt sett) med till exempel övervägande extrovert inställning, övervägande användning av tänkande eller känsla eller förnimmelse eller intuition eller visst samspel mellan några av dessa.
  

  När funktionstyper enligt Jungs teori avses brukar det anges att det är fråga om "Jungs funktionstyper".
  

  Jungs funktionstyper
  

  Person som i huvudsak använder någon eller några av a. å ena sidan olika psykologiska grundfunktioner (functions of consciousness, psychological functions, tyska: psychologische Grundfunktionen) i form av sätten att a) tänka, b) känna, c) förnimma och d) intuitivt ana sig till saker och b. å andra sidan en allmän inställningstyp (general attitude of consciousness, tyska: allgemeiner Einstellungstypus) i form av antingen extroversion eller introversion. Om en sådan typ människa använder vi ord som 'personlighetstyp', 'psykologisk typ' eller 'människotyp' (i psykologisk bemärkelse).
  

  Utom inriktningen (inställningen, tyska: Einstellung) extrovert eller introvert har vi någon av funktionerna tänkande, kännande, förnimmande och intuerande (tänkande, kännande, förnimmelse, intuition) som huvudfunktion plus någon av dem dessutom som en hjälpfunktion, fast inte om de är direkt motstridiga som tänkande och kännande.
  

  En a. introvert b. tankemänniska med c. intuition som hjälpfunktion (eng: auxiliary function, secondary function) är med Jungs sätt att uttrycka sig en "typ" av människa i betydelsen "en tänkande introvert person som då och då tar hjälp av sin intuitiva förmåga".
  

  Men Jung använder också beteckningen 'typ' om en person som är extrovert eller introvert eller har intuition eller någon av de övriga grundfunktionerna som huvudinställning i sitt dagliga liv.

  Ordet 'typ' kan alltså hos Jung antingen avse person med den allmänna inställningen som extrovert eller introvert eller person med övervägande användning av någon av grundfunktionerna tänkande, kännande, förnimmande eller intution.
  

  Dimensionerna extroversion och introversion
  

  Introvert och extrovert är inställningar, dimensioner eller inriktningar av psykisk energi (libido) – hos introverta mot det inre upplevandet, hos de extraverta mot omvärlden.
  

  Jung använde extraversion och introversion som beteckning på två skilda personlighetstyper, två 'allmänna inställningstyper' (tyska: allgemeine Einstellungstypen): den extraverta typen och den introverta typen.
  

  Men han talade också om de åtta personlighetstyperna den extraverta tänkande typen, den extraverta kännande typen och så vidare.
  

  Rationella och irrationella funktionstyper
  

  Rationellt och irrationellt är liksom extravert och introvert egenskaper eller aspekter hos de olika funktionerna.
  

  Tanke och känsla räknades av Jung som rationella.
  

  Sinnesförnimmelse (att uppfatta med sinnena) och intuition (att ana sig till vad som försiggår) räknade han som irrationella.
  

  Detta enligt en speciell definition av 'rationell' och 'irrationell' som han hade. Mer om detta kommer längre fram i denna artikel.
  

  Fyra funktionstyper
  

  Jung kom fram till att det finns fyra psykologiska grundfunktioner (tyska: psychologische Grundfunktionen). Någon av dem dominerar hos varje enskild person. Han använde verbformerna för att betona att det rör sig om processer, inte om mekanismer:

  • tänkande: att förstå sammanhang (tyska: das Denken, eng: thinking),
  • kännande: att reagera känslomässigt (tyska: das Fühlen, eng: feeling),
  • förnimmande, förnimmelse: att med sinnesförnimmelser uppfatta vad allting som man ser, hör, smakar, känner på och så vidare är och hur det upplevs mer eller mindre intensivt, mer eller mindre lustfyllt (tyska: das Empfinden, eng: sensing, sensation, perceiving, perception),
  • intuerande, intuition: att intuitivt ana sig till något (tyska: das Intuieren, die Intuition, eng: intuiting [ɪnˈtju:ɪtɪŋ], intuition).

  Rationella funktioner: tänkande och kännande

  Tänkande och att reagera med känslor räknas som rationella funktioner i betydelsen att båda har till uppgift att vägleda oss (eng: judging functions, tyska: urteilende Funktionen) i fråga om hur klokt eller bra något kan vara.
  

  Detta sätt att se på känsloreaktionernas funktion har sin grund i att Jung ursprungligen tänkte sig att introverta personer tar ställning med hjälp av tänkandet, extroverta med hjälp av sina känsloreaktioner. Men han insåg senare att det även finns introverta som är känslomänniskor och extroverta som är tankemänniskor.

  Ordet rationell står här för "vad som är klokt att göra"; enligt tankemänniskan (tanketypen) det som rent logiskt leder rätt, för känslomänniskan (känslotypen) det som känns rätt, en känsla som kan vara baserad på erfarenhet eller vara en aktiv känsla som kärlek och omsorg men inte en passiv känsla som förälskelse!

  Irrationella funktioner: förnimmande och intuerande – förnimmelse och intuition
  

  Sinnesintryck av det objektivt givna och sådant som vi uppfattar intuitivt räknas som irrationella funktioner (eng: irrational functions, tyska: irrationale Funktionen).
  

  Förnimmande, enligt Jung liktydigt med perception, varseblivning (tyska: Wahrnehmung), som ger oss våra sinnesintryck och uppfattar dem som objekt, har inte med klokhet att göra och är i den meningen en irrationell funktion. Att bara konstatera att man ser eller hör något, är fråga om att uppfatta rena fakta (sinnesdata) och säger ingenting om logiska eller andra sammanhang. Denna motsats mellan tanke och perception är en parallell till den gamla motsatsen inom filosofin som alltid funnits mellan rationalism och empirism.

  Intuerandet, intuitionen, är en funktion som gör att man uppfattar direkt vad något är eller handlar om utan att man behöver några fakta eller specifika sinnesdata som grund. Hos många introverta sker sådant uppfattande med nära koppling till arketyper.
  

  Både sinnesförnimmelse och intuition räknas av Jung som wahrnehmende Funktionen, förnimmelsen för mer avgränsade, enskilda intryck, intuitionen för större, allmänt uppfattade sammanhang.
  

  Huvudfunktion och hjälpfunktion

  Förnimmande, varseblivning, är i vanliga fall inte förenligt med intuition men kan ha tänkande eller kännande som hjälpfunktion (eller båda).
  

  Varje kombination av det här slaget får dessutom sin speciella karaktär beroende på om en person är introvert eller extrovert. Det gör att Jung kom att skilja mellan åtta olika psykologiska typer:

  • den extraverta tänkande typen
  • den extraverta kännande typen
  • den extraverta förnimmelsetypen
  • den extraverta intuitiva typen
  • den introverta tänkande typen
  • den introverta kännande typen
    
  • den introverta förnimmelsetypen
  • den introverta intuitiva typen

  Huvudfunktion och undertryckt funktion

  Om till exempel tänkande är dominant funktion och har förnimmande eller intuition som hjälpfunktion blir kännandet (att reagera känslomässigt) en undertryckt och bristfällig och i den meningen mindervärdig funktion (eng: inferior function, tyska: minderwertige Funktion).
  

  I regel gör känslorna sig dock påminta då och då, fast försvagade och därmed i "bristfällig" (eng: inferior, tyska: minderwertige) form. Om de är helt omedvetna inverkar de störande på huvudfunktionen, vilket enligt Jung kan ge upphov till neurotiska reaktionsmönster som fobier, tvångstankar och tvångsmässigt beteende.

  Individuation: försoning av motsatserna

  Det finns emellertid enligt Jung även en transcendensfunktion som hjälper människor att komma till rätta med motsatserna i psyket, genom att acceptera och på ett klokt sätt hantera dem. Det är en del av det som Jung kallar individuation.
  

  Jungs typlära ligger till grund för den vidareutveckling av den som gjordes vid mitten av 1900-talet av Isabel Briggs Myers (1897-1979) och Katharine Cook Briggs (1875-1968) och för det personlighetstest som de utformade enligt den egna utformningen av typläran. De gjorde betydande förändringar i typläran. Mer om detta finns i artikeln i detta lexikon om Myers-Briggs Type Indicator.
  

  Relaterade sökord:
  

  dialektik, extraversion, funktion, introversion, JTI, Myers-Briggs Type Indicator, personlighet, skuggan, transcendens, typologi.

  Terminologi: Vanligen används substantivet 'intuition' på såväl svenska som engelska och tyska i stället för verbformerna 'intuerande' respektive intuiting.
  

  På tyska förekommer hos många efterföljare till Jung substantivformer: das Gefühl, die Empfindung, die Intuition och som substantiverad infinitiv das Denken (tänkandet).
  

  I den svenska versionen av Myers-Briggs Type Indicator används likaså substantivformer: tanke, känsla, sinnesförnimmelse, intuition.
  

  ["Carl Gustav Jung","Jungs","dialektik","psykiatern","teori","typlära","neurotiska","personlighetstyp","sinnesförnimmelser","sinnesförnimmelse","förnimmelse>>sinnesintryck","personlighet","psykologisk typ>>typologi","extraversion","Myers-Briggs Type Indicator","fobier","arketyper","intuitivt","skuggan","JTI","transcendens","individuation","tvångstankar","klokt","fobier","klokhet","rationalism","empirism","typologi","sinnesdata","libido","funktioner","funktion","introversion","transcendens","perception","varseblivning",""]