Etymologi: Ordet genetisk har här inte med arvsanlag att göra utan används som term för utveckling (grekiska γένεσις {uttal: ghenn´essiss} i betydelsen 'uppkomst', tillblivelse).
1. Eng: genetic epistemology, Piagetian structuralism. Teori framställd av Jean Piaget (1896-1980), som ville undersöka hur de funktioner, som filosofen Immanuel Kant (1724-1804) upptäckte i det mänskliga förståndet, uppkommer och tar form i barnets sätt att fungera intellektuellt. Det gäller psykiska funktioner som tids- och rumsuppfattning, orsakstänkande, förmågan att skilja mellan kvantitet och kvalitet och så vidare. Piaget upptäckte följande stadier i barns och ungas kognitiva utveckling:
Tankeförmågans första struktur gör det möjligt för spädbarnet att samordna sinnesintryck och rörelser. Därför kallade Piaget detta första stadium för det sensomotoriska stadiet. Viktiga element i denna struktur är uppfattningen av (a) tingens objektpermanens, och (b) invariansen i sambandet mellan viss rörelse och viss effekt. Med förmågan att uppfatta permanens får barnet stabilitet i sin omvärld. Det vet vad det kan vänta sig av varje enskilt ting, av varje enskild person.
Den andra perioden i barnets liv sträcker sig mellan 2 och 6 års ålder. Den kallas för det preoperationella stadiet. Språket utvecklas och därmed förmågan att hantera begrepp som barn, föräldrar, lek, leksaker, affär, doktor och så vidare.
Under den tidiga skolåldern, mellan 6 och 12 års ålder, är barnen inne i de konkreta operationernas stadium. Beteckningen förklaras av att barnen visserligen kan se logiska och matematiska relationer mellan vikt och mängd, täthet och vikt, längd och bredd men endast när de har föremålen konkret framför sig. Tankestrukturen, tingens permanens, övergår i en ny struktur, tingens konstans.
Den sista perioden i intelligensutvecklingen kallas de formella operationernas stadium. Tonåringar börjar kunna uppfatta logiken i abstrakta tankeoperationer. De förstår att om A är större än B och B större än C måste A vara större än C. De behöver inte se olika föremål framför sig för att inse hur logiskt nödvändig slutsatsen är.
2. Eng: genetic structuralism. Teori, företrädd av bland annat franska samhällsforskare och filosofer som Lucien Goldmann (1913-1970), Georges Canguilhem (1904-1995) och Pierre Bourdieu (1930-2002), om hur olika företeelser i kultur och samhällsliv under varje epok har ett ursprung i politiska och ekonomiska grundläggande strukturer, typiska för respektive epok. Romantikens filosofi, litteratur, musik och konst har sålunda enligt denna teori en formlikhet som har sitt ursprung i det tyska adels- och bondesamhället.
3. Eng: genetic structuralism. Den sociologi som framställdes av den tyske filosofen och sociologen Jürgen Habermas (f 1929) betecknas också av en del forskare som genetisk strukturalism.
Teorier av detta slag kallas genetiska därför att de gäller de studerade fenomenens ursprung och utvecklingsförlopp
["Piaget","Kant","Bourdieu","Habermas","struktur","objektpermanens","invariansen","konstans>>objektkonstans","tankeoperationer>>operation","kognitiva utveckling","preoperationella stadiet","stadier","genetisk",""]
Om Psykologiguiden