1. Extremt nyskapande begåvning på ett eller flera områden; genialitet, snillrikhet, "snille".
2. Person som har sådan begåvning; "snille". (Ordet snille har fått en mer skämtsam betydelse än ordet geni.)
När intelligenstesten kom i bruk i början av 1900-talet hävdade L. M. Terman (1877-1956) att barn med mycket hög intelligenskvot var sådana som i vuxen ålder skulle bli "genier". Detta visade sig dock inte stämma. Intelligens sådan den mäts med intelligenstest (speciellt på den tiden) och genialitet sådan vi uppfattar den i samhälls- och kulturliv, är två skilda typer av begåvning.
Genial på engelska: 'gemytlig', 'fryntlig', 'sympatisk'. Substantivet geniality betyder 'gemytlighet, hjärtlighet, 'behaglighet'.
Relaterade sökord: divergent tänkande, kreativitet, intelligensteori, särbegåvning, talang.
Ordformer:
Plural: genier (eng: geniuses, genii [ˈdʒiːnɪˌaɪ]).
Adjektiv: genial, genialisk (eng: genius, ingenious).
Abstrakt substantiv: genialitet (eng: brilliance).
Substantiv bildat på adjektivet genial: genialitet (eng: genius) enastående kreativ förmåga på visst område, snillrikhet.
Etymologi:
Latin: genius {uttal: ghen´iuss} 'ande', 'klokhet'
(ursprungligen beteckning på varje människas skyddsande eller medfödda
natur). Den nutida betydelsen av geni (eng: genius) är från 1600-talet.
["L. M. Terman","kreativitet","intelligensteori","talang","kreativitet","särbegåvning","divergent tänkande","klokhet"]
Om Psykologiguiden