Grekiska: εὑρίσκειν {uttal: hevrisk´ein} 'upptäcka', 'finna', 'hitta'.
1. Sådant tillvägagångssätt vid problemlösning som för det mesta visat sig fungera i praktiken ("heuristiskt"), utan att man kan förklara varför.
Metoder som man funnit fungera i praktiken kallas heuristiska (eng: heuristic, heuristical) om de hjälper till exempel kliniker att ställa diagnos (diagnostisk heuristik, eng: diagnostic heuristic) på ett sätt som fungerar i praktiken eller hjälper forskare att få fram resultat i vetenskapligt arbete utan att metoderna som sådana i någotdera fallet är vetenskapligt välgrundade. Lika med 'tumregler'.
2. I cybernetiken är heuristisk metod (eng: heuristic method) ett tillvägagångssätt som man använder för att stegvis eliminera det ena alternativet efter det andra, till dess man är framme vid lösningen på ett problem.
3. I pedagogiken är heuristisk metod ett tillvägagångssätt som består i att läraren genom skickligt ställda frågor hjälper eleven att själv komma på lösningen på ett problem.
Relaterade sökord: abduktion, expertsystem, fiktion, modell, pragmatism, problembaserat lärande, socialt konstruktiv pragmatism, sokratisk fråga.
Ordformer:
Adjektiv: heuristisk (eng: heuristic).
Adverb: heuristiskt (eng: heuristically [hjuˈrɪstɪkəli]).
Substantiv: 1. heuristik = en heuristisk metod (eng: heuristic, plural: heuristics). 2. heuristik = läran om och användningen av heuristiska metoder (eng: heuristics – med predikatet i singular).
["abduktion","cybernetiken","socialt konstruktiv pragmatism","modell","expertsystem","fiktion","pragmatism","problembaserat lärande","sokratisk fråga"]