Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "humanist":

• humanism

  humanism [ˈhju:mənɪzəm, USA-uttal: ˈhjuməˌnɪzəm eller ˈjuməˌnɪzəm]

  Humanismen som kulturriktning
  

  Ett synsätt och förhållningssätt som tagit sig uttryck i kulturströmningar först under renässansen på 1400- och 1500-talen, sedan i nyhumanismen under 1700- och 1800-talen, och därefter i nya former, präglade av samhällsförändringarna.
  

  Humaniora (ämnen som latin, grekiska, antikens historia, konst och litteratur) ansågs i flera sekel från renässansen i handelsstäderna i norra Italien på 1400-talet och senare i hela Europa på 1500-talet främja utvecklingen av det mänskliga (eng: the human) i oss.
  

  I nutiden saknas i de flesta sammanhang denna koppling mellan humaniora och humanism.

  Humanismen har varit riktad dels mot teologiska och religiösa ståndpunkter som säger att människan är till för de högre makternas skull, dels mot naturvetenskapliga teorier som lätt kan inge föreställningen att människan är en rent tillfällig variant av naturfenomen och helt styrd av naturlagarna.

  De som företräder humanistiska synsätt brukar kallas humanister. Detta ord har dock även andra betydelser, bland annat dels personer med human inställning till människor och andra varelser, dels personer som studerar humaniora, det vill säga humanistiska ämnen såsom historia, litteratur- och konstvetenskap, musikhistoria, idéhistoria, klassiska och moderna språk och liknande ämnen.

  Humanistisk filosofi
  

  I Italien formulerades på 1400-talet fyra grundsatser som fortfarande kan anses gälla för humanistisk filosofi, etik, psykologi och samhällsvetenskap:

  • Människan är i princip fri att välja handlingar, värderingar och åsikter.

  • Det finns ingen absolut sanning. Den livsfilosofi som en människa väljer är en personlig uppfattning och livshållning som ger hennes liv mening och inriktning.

  • Det finns inga absoluta värden, utan vi formulerar själva de värden och etiska principer som vi vill ha som normer för sina handlingar.

  • Människors och djurs handlingar kan inte förklaras på samma sätt som vi förklarar fysiska tings rörelser och förändringar, utan handlingar är ändamålsstyrda, motiverade av skäl och inte igångsatta av mekaniskt fungerande orsaker.

  Humanistisk psykologi

  En riktning i 1900-talets psykologi företrädd av bland andra Abraham Maslow (1908-1970) och Carl Rogers (1902-1987), vilka båda reagerade mot den tidens dominans i amerikansk psykologi av psykoanalys och behaviorism.
  

  Liksom senare Albert Bandura (1925-2021) utgick de från att människans liv och utveckling inte formas av konflikter mellan jaget, överjaget och driftlivet som enligt psykoanalysen eller blint formas av slumpvisa rörelser och förstärkningar som enligt flertalet företrädare för dåtida behaviorism.
  

  Enligt den humanistiska psykologin har människan förmåga till reflektion, överväganden, värdering, beslut och målinriktning, ett aktörperspektiv.
  

  Nyhumanism (eng: neo-humanism)
  

  1. En riktning i tysk kultur under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet med spridning till andra länder. Man utgick från renässansens humanism. Ungdomar skulle i skolan leva sig in i den grekiska och romerska kulturens synsätt, konst, arkitektur och litteratur och bli formade ("bildade") av den..
  

  Den svenska latinlinjen var fram till mitten av 1900-talet influerad av denna nyhumanism med möjlighet för eleverna (en minoritet) att läsa latin som huvudämne och med grekiska som tillval.

  2. En "ny humanism" (eng: a new humanism) kom på 2000-talet med betoning på hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, demokrati, global samlevnad och tolerans för oliktänkande samt i kamp mot olika former av sekterism. Den finns i två varianter, en indisk mera filosofisk, och en västerländsk, mera vetenskaplig-etisk.
  

  För mer information om den förra [exturl:klicka här|https://www.eolss.net/sample-chapters/C13/E1-24-03-07.pdf].

  För mer information om den senare klicka [exturl:klicka här|https://humanisterna.se/humanisternas-ideprogram/] och [exturl:klicka här|https://kurtz.institute/neo-humanist-statement].

  3. Företrädare för experientiell psykoterapi betecknar denna som neo-humanistic.
  

  Transhumanism

  Från slutet av 1900-talet spred sig en rörelse i västvärlden av transhumanister som hävdar att det inte gäller att förverkliga den mänskliga natur som vi är födda med utan att överskrida den genom användning och vidareutveckling av all den teknik som vi förfogar över. Den etik och etiska teori som de flesta i denna riktning knyter an till är utilitarismen.

  Posthumanism

  Posthumanism är ett ord som används om olika företeelser i nutiden som
  

  • att vi människor i princip är djur, en produkt av biologisk utveckling,
    
  • att vi är involverade i sociala och kulturella sammanhang och strukturer som är bestämmande för vilka vi blir och är, att vi är teknikstyrda och i samspelet med datorer och robotar blir som robotar,
    
  • att det inte är vi själva som konstruerar vår värld (enligt konstruktivismen) utan samhällsförhållandena och samspelet mellan oss och allt annat i vår omvärld,
    
  • att vi kommit in i ett helt annat sätt att föreställa oss själva och omvärlden än man gjort i historiens perioder av humanism.
    

  Relaterade sökord:
  

  agent, existentialism, human, humanist, humanistisk medicin, humanistisk psykologi, humanistisk psykoterapi, humanistiskt vetenskapsideal, nyhumanism, nyplatonism, posthumanism, postantropocentrism, två kulturer.

  Humanisera (eng: humanize [ˈ(h)juməˌnaɪz]): ge mänsklig karaktär, se någon i ett medmänskligt perspektiv. Uttrycket 'humanisera den bedömda' används i psykologiska texter om att inte fördöma utan förstå. I övrigt används ordet 'humanisera' om att 'mildra', 'göra mindre omänsklig', till exempel om kriminalvården.
  

  Likartad engelskspråkig term med annan innebörd: humanitarianism, att ha en humanitär (eng: humanitarian) inställning, policy, grundsyn, en inriktning på att främja människors hälsa, välfärd, tillgång till kultur och utbildning, lindrande av nöd och liknande.
  

  Latin: humanus {uttal: humma´nuss} 'mänsklig'; av homo {uttal: hå´må} 'människa' + '-ism' som betecknar 'uppfattning', 'riktning', 'rörelse'.

  Ordet humanism (eng: the Humanism) började användas på 1800-talet om den icke-kyrkliga kultur som uppstod i de norditalienska handelsstäderna på 1300- och 1400-talen, renässansen (= återfödelse, nämligen av den grekisk-romerska kulturen och människosynen) som alternativ till den kyrkliga.

  ["humanistisk psykoterapi","existentialism","aktörperspektiv","postantropocentrism","nyhumanism","filosofi","etiska","principer","normer","handlingar","etik","nyplatonism","värderingar","humanistisk medicin","överjaget","absoluta","jaget","humanistiska psykologin","humanistisk psykologi","humanistiskt vetenskapsideal","utilitarismen","transhumanister","Abraham Maslow","Carl Rogers","Albert Bandura","psykoanalysen","behaviorismen","förstärkningar","psykoanalys","konstruktivismen","behaviorism","överväganden>>deliberativ kommunikation","två kulturer","reflektion","mening","värdering","värden","socialkognitivism","posthumanism","experientiell psykoterapi","perspektiv","humanist","human","agent"]

• humanist