Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "hypnos":

• hypnos

  hypnosis [hɪpˈnəʊsɪs]

  Förändrat medvetandetillstånd som består i begränsning av uppmärksamhetsfältet till vissa stimuli.
  

  När en person försätts i djupt hypnotiskt tillstånd genom suggestioner från en annan person, uppstår ett starkt beroendeförhållande som ökar suggestibiliteten ända därhän att abnormpsykiska tillstånd kan kommenderas fram, såsom amnesi, hypermnesi, okänslighet för smärta och muskelstelhet. Den hypnotiserade kan också förmås utföra handlingar efter uppvaknandet utan att kunna förklara varför han eller hon utför dem.
  

  I lättare former av hypnos är människor vakna, medvetna och fullt kapabla att avbryta. 

  Det är vanligt att de upplever att de kommer nära det som de uppfattar som sitt allra innersta, i kontakt med sitt verkliga själv, sitt autentiska jag.

  Hypnos används inom hälso- och sjukvården, bland annat i förlossningsvården och för behandling av vissa former av psykisk ohälsa som en form av psykoterapi eller del av sådan samt i tandvården. 

  Hypnos används även som en del av mental träning i sport och idrott. Den kan vara ett stöd i skapande arbete, för rökavvänjning och liknande.
  

  Att använda hypnos i underhållningssyfte betraktas av företrädare för hypnosföreningar som oetiskt.
  

  Hypnos kan ge en stressdämpande avslappning, vara till hjälp att bryta destruktiva beteenden, stärka målinriktning och fokusering för människor som upplever sig distraherade och utan kraft att ta itu med krävande arbetsuppgifter.

  Legitimation och diplom

  För användning av hypnos i hälso- och sjukvård av olika slag krävs att man arbetar i ett yrke som kräver legitimation av typen läkare, tandläkare, sjuksköterska, fysioterapeut, logoped, psykolog, psykoterapeut.
  

  Någon särskild hypnoslegitimation finns inte. Kurser i hypnos ger som bevis på godkänd examination eller annan bedömning ett certifikat eller diplom. Deltagarna blir certifierade för utövande av hypnos men inte legitimerade att använda hypnos i den hälso- och sjukvård som står under Socialstyrelsens tillsyn.
  

  Ingenting hindrar någon att använda hypnos som hjälp åt friska personer.

  Historisk bakgrund
  

  • Hypnos som fenomen har varit känd sedan långt tillbaka i mänsklighetens historia.
    
  • Mesmerism. Som den moderna hypnosens fader räknas den österrikiske läkaren Franz Anton Mesmer (1734-1815) som hade en teori om att det finns ett magnetiskt ämne i luften som vi andas och att kroppens nerver använder detta ämne. Sjukdomar ansåg han kunde bero på störningar i flödet av magnetisk i nerverna hos patienterna. Hypnos framkallade han genom att föra en magnet (senare endast handen) över de sjuka ställena på kroppen hos patienterna och tänkte sig att han på det sättet kunde bota sjukdomar. Det var med hans terminologi fråga om animal magnetism (= organisk i motsats till fysisk magnetism). Hans lära kom att gå under beteckningen "mesmerism" och bringade hypnosen i vanrykte ända tills Charcot i Paris (se nedan) gav den ett nytt innehåll och utvecklade en ny teori om den.
  • Braidism. Engelsmannen James Braid (1795-1860) föreställde sig att detta annorlunda tillstånd var en sorts sömn, men inte vanlig sömn utan något som han kallade nervsömn, neurohypnos, och sedan döpte om till hypnotism eller hypnos (eng: hypnotism, hypnosis). Därmed hade man fått en ny vetenskaplig lära, braidismen, en vetenskaplig hypnoslära, som fick stor spridning årtiondet efter Braids död, dock utanför den medicinska vetenskapens område.
  • Parisskolan och Nancyskolan. Två riktningar uppkom i slutet av 1800-talet, Nancyskolan under ledning av A A Liébault (1823-1904) och Hippolyte Bernheim (1840-1919), båda läkare i Nancy, och Paris- eller Salpêtrièreskolan under Jean-Martin Charcot (1825-1893), överläkare vid Salpêtrière-sjukhuset i Paris. Liébault och Bernheim hävdade att hypnos var en form av suggestion. Charcot utgick från att det var en form av hysteri och att endast personer med benägenhet för hysteri kunde bli föremål för hypnos, men ändrade sig i riktning mot Liébaults och Bernheims úppfattning.

  Hypnos och psykoanalys

  I Österrike började Joseph Breuer (1842-1925) behandla hysteriker med hypnos, varvid fallet Anna O (Bertha Pappenheim), hans patient åren 1880-1882, fick historisk betydelse för psykoanalysens utveckling. Sigmund Freud (1856-1939) var nämligen vid den tiden nära vän med Breuer och hade ett nära samarbete med honom 1889-1895.

  Freud hade redan tidigare börjat intressera sig för hypnosen och först studerat hos Charcot vintern 1885-1886, sedan hos Liébault och Bernheim år 1889, och mellan dessa studieresor översatt Liébaults trevolymsarbete om hypnos till tyska.

  Hypnos en form av dissociation

  Den numera mest citerade teorin om hypnosens natur, neodissociationsteorin, har framställts av den amerikanske psykologen Ernest Hilgard (1904-2001). Enligt den uppstår det alternativa medvetandetillståndet hypnos genom en dissociativ omställning i hjärnan som gör att den som leder hypnosen (eventuellt personen själv) kan koppla bort allt annat utom det som det genom hypnosen avgränsade medvetandet inriktas mot.

  Alla har inte lika god tillgång till dissociativ funktion. Därför har vi människor olika grad av hypnotiserbarhet (eng: hypnotizability), det vill säga möjlighet att bli försatta i hypnos (eng: hypnotic susceptibility).

  Autogen träning, självhypnos

  Användningen av autogen träning, som på 1920-talet introducerades av den tyske nervspecialisten Johannes Heinrich Schultz (1884-1970), gjorde att man i Tyskland kom att intressera sig för självhypnos och andra varianter av FMT, förändrat medvetandetillstånd, speciellt på 1960- och 70-talen.

  Psykoterapi med hjälp av hypnos

  Ett stort namn i 1900-talets hypnospsykoterapi i USA var Milton Erickson (1901-1980).

  Mer information om användning av hypnos som behandlingsmetod, se artikeln i detta lexikon om klinisk hypnos.

  Likartad term med annan betydelse: hypnotism.
  

  Relaterade sökord:
  

  autohypnos, dissociation, dold observatör, guided imagery and music, hypnoanalys, hypnologi, hypnotism, imaginativ metod, meditation, medvetande, mental träning, Mesmer, mindfulnes, neodissociationsteorin, posthypnotisk, suggestion, symboldrama, transinduktion, transtillstånd, visualisering, yoga.

  Ordformer
  

  Adjektiv: hypnotisk, hypnotiskt, hypnotiska (eng: hypnotic [hɪpˈnɒtɪk]).
  

  Adverb: hypnotiskt (eng: hypnotically).
  

  Verb: hypnotisera (eng: hypnotize, hypnotise [ˈhɪpnətaɪz]), hypnotiserade, hypnotiserat (eng: hypnotized, hypnotised).
  

  Etymologi:
  

  Grekiska: ὕπνος {uttal: hypp´nåss} 'sömn'.

  ["Förändrat medvetandetillstånd","fysioterapeut","logoped","psykolog","själv","autentiska","jag","psykoterapeut","amnesi","autohypnos","hypnologi","guided imagery and music","imaginativ metod","medvetande","symboldrama","hypermnesi","abnormpsykiska","A A Liébault","Hippolyte Bernheim","Jean Martin Charcot","Joseph Breuer","Anna O","Bertha Pappenheim","hypnotism","Sigmund Freud","Liébault","autogen träning","neodissociationsteorin","dissociation","Heinrich Schultz","förändrat medvetandetillstånd","Milton Erickson","Ernest Hilgard","Mesmer","dold observatör","posthypnotisk","hypnoanalys","suggestion","transinduktion","transtillstånd","meditation","mental träning","mindfulnes","yoga","visualisering","klinisk hypnos"]