1. Egenskapen eller inriktningen att man som enskild person har rätt att leva enligt egna värderingar och målsättningar. Att vara särpräglad framstår då som ett ideal.
2. Filosofisk och politisk teori om människan och samhället. Företrädare för individualismen (från Thomas Hobbes och John Locke på 1600-talet till 1900-talets företrädare för kravet på individens oberoende av organisationer och statliga och kommunala organ) hävdar att samhället består av självständiga individer.
Motsatser är a) kollektivism, enligt vilken individerna är uttryck för eller aspekter av samhället, sin samhällsklass, yrkesgrupp eller liknande, b) relationalism och relationism (eng: relationism, relationalism) enligt vilken relationer och samverkan av olika typer helt eller delvis formar människors sätt att agera och reagera.
3. Metodologisk individualism.
Relaterade sökord: ekopsykologi, individuation, kollektiv, relationism, självförverkligande.
Terminologi: 'Relationlism' är en term som kom att användas av den tyske sociologen Karl Mannheim (1893-1947) om hypotesen att vissa påståenden gäller bara under en viss period eller i en viss kulturmiljö beroende på speciella omständigheter. Det gäller exempelvis begrepp som 'klass' och 'klassmedvetande'. Innebörden i Mannheims term 'relationalism' räknas som en av flera betydelser av ordet 'relationism'.
Termen 'relationism' används också om nutida relationell teori inom exempelvis pedagogik och psykoterapi.
Ordformer:
Adjektiv: individualistisk (eng: individualistic).
Person: invididualist (eng: individualist [ˌɪndɪˈvɪdʒuəlɪst], plural: individualists).
Etymologi:
Latin: individuus {uttal: individd´ouss} 'odelbar'; in- 'o-' + dividuus 'delbar'; dividere {uttal: dividd´ere} 'dela'.
["John Locke","målsättningar>>målbild","Metodologisk individualism","kollektivism","relationalism","individuation","relationism","självförverkligande","värderingar","organisation","kollektiv","ekopsykologi","relationell","teori"]