Latin: in- 'inte' + somnus {uttal: såmm´nuss} 'sömn'. Förstavelsen in- i insomnia motsvarar alltså inte "in-" i svenskans 'insomnande' utan står för frånvaro (av sömn).
Insomni, sömnlöshet (eng: sleeplessness), är en typ av sömnstörning eller sömnproblem som yttrar sig i svårigheter att somna, i osammanhängande sömn eller på annat sätt bristfällig sömn.
Insomni är ett vanligt förekommande problem som kan ha en mängd olika orsaker.
Tillfälliga sömnproblem drabbar de flesta i samband med stress och kriser av olika slag, men för vissa personer utvecklas detta till långvariga eller kroniska problem med sömnen.
Kriterier för insomni i medicinsk mening är följande:
- sömnproblem under minst fyra veckor,
- insomningstid mer än en halvtimme.
- avbruten sömn med vakna perioder på mer än tre kvart eller fler än fem perioder,
- för tidigt uppvaknande med total sömntid på mindre än 6 timmar eller mindre än 80 % av tidigare sömntid,
- trötthet, retlighet, minnesproblem, koncentrationssvårigheter eller sömnighet under dagtid (flera av dessa är enligt ICD-11 ett villkor för diagnosen insomni).
Kriterium för så kallad kronisk insomni (eng: chronic insomnia) enligt ICD-11:
- ovanstående sömnproblem så gott som varje natt under flera månader eller under flera år återkommande perioder av sömn-vakenhetsstörning som varar flera veckor i taget.
Personer med insomni har i många fall någon form av psykisk ohälsa, fysisk sjukdom eller missbruksproblem, så kallad samsjuklighet. Det är då fråga om så kallad sekundär insomni.
Sekundär insomni har i många fall ett samband med psykisk ohälsa av typen depression, kognitiv sjukdom, generaliserat ångestsyndrom, panikångest och någon form av fobi. Användning av alkohol och andra droger ger i många fall också upphov till insomni och andra sömnproblem.
Insomni behandlas ofta med läkemedel, som kan ha god effekt vid tillfälliga sömnproblem men som sällan har effekt vid kronisk insomni. Beteendeterapi och avslappningsträning och sömnrestriktion har effekt på cirka 50 % av personer med sömnstörningar.
I DSM-5 har man följande indelning beträffande varaktighet:
- kortvarig (eng: episodic): sömnstörning i form av en enstaka episod på minst en månad och högst tre,
- ihållande eller varaktig (eng: persistent): sömnstörning minst tre månader,
- återkommande (eng: recurrent): två eller fler kortvariga perioder under loppet av ett år.
Den motsvaras i ICD-11 av indelningen i korttidsinsomni (eng: short-term insomnia) och kronisk insomnia (eng: chronic insomnia).
Sömnstörningar kan vara lindriga, medelsvåra och svårartade (eng: mild, moderate, severe).
Baslinjeinsomni (eng: baseline insomnia, insomnia at baseline) är grad och typ av insomni som föreligger hos deltagarna i en undersökning vid studiens början till skillnad mot grad och typ av insomni efter viss tid eller efter viss typ av behandling.
Baseline self-reported insomnia är typ och grad av insomni som anges till exempel i ett frågeformulär vid en undersöknings början.
Relaterade sökord: baslinje, biologisk klocka, pavor nocturnus, stimuluskontroll, sömn, sömnstörning.
["bensodiazepiner","Beteendeterapi","Sömnstörning","sömnstörning","biologisk klocka","samsjuklighet","pavor nocturnus","sömn","stress","kriser","self-reported","baslinje","primär insomni","sekundär insomni>>primär insomni","sömnrestriktion","stimuluskontroll"]