intellectualism [ˌɪntɪˈlektʃʊəˌlɪzəm], adjektiv: intellectualist, intellectualistic; person: intellectualist.
Latin: intellectus {uttal: intellekt´uss} 'insikt', 'föreställning'; intellegere/intelligere {uttal: intellegg´ere/intelligg´ere} 'förstå', 'begripa', 'lägga märke till'; inter {uttal: inn´terr} + legere {uttal legg´ere} 'plocka', 'välja'.
1a. Filosofisk ståndpunkt inom kunskapsteorin enligt vilken intellektet ensamt ger sann kunskap om verkligheten, och inte sinnena, tron, känslan, intuitionen eller liknande. Motsats: antiintellektualism.
b. Uppfattning inom etiken enligt vilken moraliskt handlande i första hand bestäms av förnuftet: den som inser det rätta gör det rätta. Motsats: bland annat voluntarism.
c. Att värdera intellektet högt på bekostnad av känsla och intuition.
Relaterade sökord: antiintellektualism, rationalism, romantik.
2. Psykologisk teori enligt vilken alla själsakter är av intellektuellt slag. Det innebär att känslor, värderingar och intressen uppkommer som bieffekter av det kraftspel som försiggår vid införlivande, gruppering, utstötning och så vidare av föreställningar och tankar.
Relaterade sökord: kognition, kognitivism.
Om Psykologiguiden