measurement of intelligence [ˈmeʒəmənt əv ɪnˈtɛlɪdʒəns]
Intelligenstestning.
Mätning av tankeförmågan (kognitiv förmåga) med hjälp av intelligenstest vilka ger ett mått på intelligens (measure of intelligence, intelligence measure).
Den tyske psykologen William Stern (1871-1938) lanserade begreppet IK som mått på intelligens. I ett test med uppgifterna ordnade efter ålder som i Binet-Simon-skalan) delar man erhållna poäng med individens levnadsålder. På det sättet får man en kvot, som multiplicerad med 100 ger intelligenskvoten (IQ efter den tyska termen Intelligenz-Quotient).
På 1970-talet gick man allmänt över till en poängskala (eng: point scale) bestående i antal rätt lösta uppgifter på olika deltest och gjorde sedan allmängiltiga normer i form av en IK-skala vanligen med 100 som medelvärde och standardavvikelse på 15.
En IK på 130 (två standardavvikelser över medelvärdet) anger mycket god kognitiv förmåga, en IK på 145 (tre standardavvikelser över medelvärdet) extremt god kognitiv förmåga.
För att se exempel på intelligenstest och för information om intelligensmätningens historia, klicka [exturl:här|http://www.psykologiskatest.se/begavningstestiq-test/] (öppnas i nytt fönster).
Relaterade sökord: Army Alpha Test, Alfred Binet, datatransformation, dynamisk testning, intelligens, intelligensfaktor, intelligensteori, mätinstrument, mätningsteori, mätskala, primära mentala abiliteter, Stanford-Binet-skalan, Lewis Terman.
["Army Alpha Test","mätinstrument","primära mentala abiliteter","standardavvikelser","Stanford-Binet-skalan","intelligenskvoten","IK>>intelligenskvot","kognitiv förmåga","Binet-Simon-skalan","Alfred Binet","dynamisk testning","datatransformation","standardavvikelse","normer","intelligenskvot","intelligensfaktor","mätningsteori","intelligensteori","mätskala","Lewis Terman","intelligens","standardpoäng","deltest"]
Om Psykologiguiden