Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "intentionalitet":

• intentionalitet

  intentionality [ɪnˌtɛnʃəˈnælɪtɪ]

  A. Riktadhet

  I nutida psykologi och filosofi avses med intentionalitet (eng: intentionality, tyska: Intentionalität) vanligen medveten inriktning mot det som man för tillfället ser eller hör, fantiserar eller drömmer om – såsom uppfattat eller upplevt i själva medvetandeakterna.
  

  Dessa är till sitt väsen riktade (eng: intended) mot något. Tänker man bort det man ser, hör eller tänker på, finns det ingenting kvar.
  

  Det vi kallar medvetande är en abstraktion som gäller allt det som vi uppfattar eller minns medvetet.

  Det engelskspråkiga ordet intentionality används i de flesta sammanhang om 'avsikt', 'inriktning', i psykologiska och filosofiska sammanhang vanligen i betydelse 2 nedan.

  B. Två steg i uppfattande och upplevande

  Begreppet intentionalitet spelar stor roll i fenomenologisk filosofi och psykologi och har där ursprungligen en mer speciell innebörd, som dock ofta missförstås.

  Grundtanken är denna. Psykiska fenomen som till exempel åsynen av tjur, brölandet från en tjur, tanken på en tjur, rädslan för en tjur, hallucinationen av en tjur, drömmen om en tjur, satsen att en tjur är ett handjur och så vidare är det upplevda i sig själv ("immanent objektivitet", engelska: immanent objectivity), medvetande i form av psykisk aktivitet. I ett andra led har den psykiska aktiviteten som objekt det som finns i den yttre värld som de psykiska fenomenen handlar om.

  Det är alltså två led: 1. I psykiska processer, i den psykiska aktiviteten, finns inneboende något som både är dess aktivitet och dess objekt, ovannämnda tjur som ren tanke, känsla eller annan typ av psykisk process ("akt"). 2. Flertalet av dessa i de psykiska processerna inneboende "fenomenen" syftar på något utöver dem själva, nämligen till verkliga eller fantiserade företeelser, till bejakande eller förnekande av deras existens.

  1 = exempelvis seendet av något, hörandet av något, fantiserande om något och så vidare, 2 = det som våra sinnesintryck och föreställningar hänför sig till i vad vi uppfattar som en av oss själva oberoende omvärld.

  Inte innehåll i ett medvetande utan medvetandeprocesser

  Vad som är psykiskt enligt denna teori om intentionalitet är inte innehållet (eng: the content) som det är i annan psykologi. Vad som är psykiskt är den aktivitet (eng: the activity) som tar sig uttryck i seendet av något, hörandet av något, tänkandet på något. Att få kunskap om något är i detta perspektiv ett vilseledande uttryck. Vad det egentligen är frågan om är ett kunskapande, en aktivitet som består i förvärvande av nytt vetande, ny insikt.

  Det som karakteriserar allt psykiskt, allt mentalt, själva medvetandet, är alltså enligt fenomenologisk filosofi och teorin om intentionalitet: att medvetande är uppfattandet av något, en process – inte en behållare som innehåller sinnesintryck och föreställningar.
  

  Det är en teori som har en bakgrund i nyplatonism och i monadläran hos den tyske filosofen Gottfried Wilhem Leibniz (1646-1716).

  Franz Brentano (1838-1917) skilde inte mellan det psykiska, medvetandet, å ena sidan och det man är medveten om, ser eller hör, känner eller anar. Varseblivningar, föreställningar, känslor, motiv och annat psykiskt är medvetna processer, medvetna akter. Något psyke därutöver finns inte att konstatera ("rent empiriskt" som Brentano uttryckte det) utan ett sådant är en konstruktion som vi människor gör.

  Det är detta som är kärnan i den filosofi som kallas fenomenologi. Det som enligt denna skiljer varseblivandet, fantiserandet, ställningstaganden och så vidare från objekten i den fysiska världen är att de är "akter" (processer) och har en syftning på något som inte är de själva. Detta i motsats till föremål och händelser i omvärlden som bara är sig själva utan att samtidigt referera till något utöver sig själva eller ha upplevelse av ilska, fruktan, förvåning, oro osv.

  Genom att feltolka teorin till att det skulle vara det mentala innehållet, "tjuren" i exemplet ovan, som har intentionalitet, det vill säga syftning på en verklig tjur, har flera nutida filosofer ifrågasatt begreppet intentionalitet i debatter kring vad som döpts till "Brentanos problem" (eng: Brentano's problem).

  Hur kan man visa att punkt 1 ovan har giltighet för det som finns enligt punkt 2?
  

  Edmund Husserl (1859-1938), som fortsatte i Brentanos spår, kom att intressera sig speciellt för intentionalitetens natur och olika sätt att yttra sig som till exempel i visshet, osäkerhet, gissning och så vidare och vad detta kan betyda för de olika vetenskaperna i deras utforskning av den verklighet som medvetandeakterna refererar till i omvärlden.

  Analysen av själva medvetandeakterna kallade han "ren fenomenologi" (punkt 1 ovan) och skulle enligt hans ambitioner kunna bli en "sträng vetenskap" (tyska: strenge Wissenschaft) som likt matematiken för naturvetenskaperna skulle kunna läggas till grund all vetenskap och det som där blir teorier om företeelserna på varje vetenskaps område (enligt punkt 2 ovan). Han lyckades dock inte i sitt uppsåt men bedrev under senare delen av som karriär en forskning om människors livsvärld som fick stor betydelse för användning och utveckling av fenomenologi i psykologi och sociologi.

  Intentionell omvärld (eng: intentional environment): omvärlden sådan varje människa gestaltar (konstituerar) den genom sina egna subjektiva tolkningar.
  

  Liknande termer

  a. 'intensionalitet' och 'intension' med 's' i stället för 't' har en annan betydelse: ords innebörd (till skillnad från de fenomen som används och kan användas om),
  

  b. intensionalt språk, intensionellt språk: formuleringar om vad personer tycker, tänker, uppfattar och inte som i extensionalt språk om objektiva fakta,

  c. "intention" i betydelsen 'avsikt'. Ordet intentionality används på engelska om att ha en bestämd avsikt med det man gör, det vill säga att vara målmedveten.
  

  d. praktisk intentionalitet (eng: practical intentionality): Enligt den franske filosofen Maurice Merleau-Ponty (1908-1061) ett medvetande om vilka praktiska handlingsmöjligheter som man har i en viss situation. Den är inte av språklig natur och inte någon form av vanligt tänkande eller resonerande. Det är en medvetenhet om vilka handlingar som man kan utföra med hjälp av kropp och lemmar för att hantera något av praktisk natur. En snickare som ser hur han skall fästa ett beslag på en dörr befinner sig i en situation av praktisk intentionalitet.

  Relaterade sökord:
  

  aktpsykologi, apriori, Brentano, fenomenologi, Husserl, idealism, intentionell inomexistens, intentionsbestämning, typer av fenomenologi.

  Ordformer:

  Adjektiv: intentionell (eng: intentional).
  

  Etymologi:
  

  Latin: intentio {uttal: intenn´tiå} 'sträckning', i betydelsen att något sträcker sig mot något (verbet intendere {uttal: intenn´dere} av in- 'till' + tendere {uttal: tenn´dere}. Det ger betydelser som uppmärksamhet, ökad intensitet, avsikt och i medeltida filosofi betydelsen att till exempel ett ord har en syftning, riktar sig mot något med sin innebörd, detta i motsats till extensio {uttal: extenn´siå} (utsträckning, täckning) som anger gruppen av företeelser som i så fall bildar en kategori.

  ["intentionell inomexistens","intentionell","abstraktion","Begreppet","nyplatonism","varseblivandet","Brentanos problem","immanent","Varseblivningar","föreställningar","livsvärld","känslor","motiv","psykiskt","filosofiska","psykiska","psykologi>>typer av fenomenologi","fenomenologisk filosofi","typer av fenomenologi","intentionsbestämning","Riktadhet","psyke","empiriskt","Brentano","Husserl","aktpsykologi","apriori","kategori","monadläran","medvetandet","filosofi","Leibniz","kunskapande","idealism","fenomenologisk","fenomenologi"]