Tyska: intentionale Inexistenz.
Begrepp i den teori om medvetandefenomenen som framställdes 1874 av den tyske filosofen och psykologen Franz Brentano (1838-1917).
Termen är på tyska och engelska vilseledande, åtminstone vid en första anblick. Förstavelsen in- har inte betydelsen 'icke-' utan 'inom-'.
Tanken är att psykiska fenomen inte finns i ett medvetande som en sorts behållare. Det som vi uppfattar som ett medvetande är ett samlingsnamn på alla de medvetna fenomen, tankar, motiv, attityder, varseblivningar, föreställningar osv som vi har om än det ena, än det andra, verkligt eller overklighet, i en ständigt pågående medvetandeström.
Det som vi känner, tar ställning till, ser, hör osv finns både i form av psykiska akter, medvetandeprocesser, och i form av yttre objekt. Som medvetna psykiska akter har de en intentionell inomexistens, existerande inom sig själv med viss betydelse och syftning.
Att de har en innebörd är vad som i medeltida filosofi och i Brentanos psykologi kallas intentionalitet. Det är det som skiljer de medvetna fenomenen från till exempel fysiska objekt, vilka inte alls har denna förmåga till intentionell inomexistens, det vill säga inte är betydelsebärare. (Ord och andra tecken är givetvis bärare av betydelse men först genom förmedling i mänskliga medvetna processer).
Om Psykologiguiden