Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "jagets":

• jaget, ego

  
  

  Engelska: ego [ˈi:gəʊ, ɛɡəʊ].

  1. Det upplevda jaget, självet,  på engelska även: the me, the self. Denna betydelse ligger nära betydelsen "min personlighet", "jag som person".
  

  2. Jaget som en strukturerande funktion hos psyket, en aktivitet som organiserar innehållet i detta. I denna betydelse är jaget något icke-medvetet, ett system av funktioner och reaktionsformer som gör att vi uppfattar oss själva och världen på det sätt som vi gör.
  

  3. Upplevelsen av agentskap: att känslan var min, att beslutet var mitt, att upplevelsen var min och så vidare. Psykologiskt sett är denna jagupplevelse knuten till jaget i båda de föregående betydelserna. Det självbiografiska minnet är en funktion som gör att jag knyter jagupplevelse till ett stort antal minnen i det förgångna, men inte till alla. Jag kan också säga till mig själv: "Något sådant har jag aldrig sagt, i varje fall aldrig menat."
  

  4. I filosofin och beteendevetenskaperna är det däremot vanligt att göra en skarp skillnad mellan jaget som a. strukturerande aktivitet och b. jaget som allt det som vi ser som oss själva, som vår person, vårt själv. 
  

  5. Jaget som illusion. I buddistisk och positivistisk filosofi är man benägen att betrakta jagupplevelsen som en illusion. Den österrikiske filosofen Ernst Mach (1838-1916) kom fram till att jaget inte finns utan är vårt minne av sådant vi varit med om och knutit till vår person. Han gav en evolutionsbiologisk förklaring till denna illusion: att den gynnar överlevnad och fortplantning och kan därför betraktas som något instinktivt. Jaget finns som upplevelse i förhållande till allt sådant upplevande som jag känner mig ansvarig för och agent för. Jaget finns i den meningen som en speciell känsloupplevelse, inte som uppfattning av hur man är som person.
  

  Jag – mig

  George Herbert Mead (1863-1931) intresserade sig i egenskap av socialpsykolog för hur jaget interagerar med den sociala omvärlden och därvid införlivar attityder, värderingar, synsätt och normer från denna.
  

  Han indelade personligheten i två separata funktioner: jag och mig som båda samspelar med hela det komplex av föreställningar, motiv, känslor, attityder och värderingar som utgör självet. Detta är ett resultat av de roller individen tagit över genom samspel med den sociala omgivningen. Jaget däremot är personlighetens fria, handlande aspekt.
  

  Jaget kan aldrig observera sig självt eller bli objekt för sin egen iakttagelse i det ögonblick det är aktivt. Men stunden efter har det som nyss var jag blivit en del av mig själv, mitt själv.
  

  Såväl när människor själva känner sig kontrollera och styra situationen, som när de upplever sig passivt ta emot intryck eller vara offer för känslor, är det fråga om en jagfunktion som integrerar och håller samman intryck och reaktioner, känslor, behov och handlingar.
  

  Miget (eng: the Me) är liksom jaget en aktiv funktion men agerar mot jaget på sådant sätt att det tolkar, värderar och försvarar självet (eng: the self) sådant som detta kommit att ta form i en självbild av hur man uppfattas av och fungerar tillsammans med andra (interagerar med andra med förståelse av varandras motiv, avsikter och värderingar – därav namnet symbolisk interaktionism.
  

  Jaget och verkligheten

  Sigmund Freud (1856-1939) fäste i stället speciell vikt vid jagets relation till å ena sidan driftlivet och å andra sidan utifrån kommande normer, värderingar och regler. I psykoanalysen är jaget därför en av personlighetens tre delar, jaget, detet och överjaget.
  

  Jaget är den funktion som svarar för individens självbevarelse genom att inhämta kunskap om omvärlden, lagra kunskapen i minnet, undvika alltför stark påverkan (genom flykt), hantera lagom svåra situationer (genom anpassning) och ändra omvärlden till egen fördel (aktivt ingripande, coping).
  

  Jaget är placerat mellan å ena sidan drifternas pockande på tillfredsställelse och omvärldens normer som på barnet är "von aussen aufgenötigt" (utifrån påtvingade).

  Det tidiga jaget
  

  (eng: the early ego) är en psykoanalytisk term för jaget i dess tidiga bildande under spädbarnsåldern.

  Relaterade sökord:
  

  alter ego, cogito, egocentrism, egodyston, egosynton, exekutiv funktion, identitet, jagtillstånd, joharifönstret, kroppsjaget, metakognition, mönsterteorin om jaget, primärprocessen, psykisk funktion, självbiografiskt minne, själv, självidentitet, självmedvetande, självstyrning, subjekt, symbolisk interaktionism, överjag.
  

  Adjektiv: jagisk (eng: egoic): gällande jaget.
  

  Etymologi:
  

  Latin: ego {uttal: egg´å} 'jag'.I vardagsspråket skiljer man inte så noga mellan de olika betydelserna.
  

  ["alter ego","cogito","egocentrism","psykisk funktion","självbiografiska minnet","självet","egoidentitet","psykisk funktion","självbiografiskt minne","primärprocessen","roll","egodyston","jagtillstånd","egosynton","agentskap","självidentitet","evolutionsbiologisk","attityder","funktioner","värderingar","synsätt","normer","exekutiv funktion","funktion","Sigmund Freud","personligheten","George Herbert Mead","mönsterteorin om jaget","psykoanalysen","anpassning","kroppsjaget","subjekt","överjag","coping","roll","identitet","joharifönstret","självstyrning","självmedvetande","själv","agent","metakognition","symbolisk interaktionism","buddistisk"]