Term som införts i DSM-5 (300.09) för att beteckna posttraumatiska ångestsymtom (PTSD) hos patienter från Sydostasien, främst flyktingar från Kambodja. Syftet med denna term är att symtomen ska tolkas och patienterna få behandling utifrån sina egna föreställningar om sjukdomens natur, detta som en tillämpning av principer inom medicinsk antropologi.
Bakgrund
En vanlig föreställning i länder i Asien, speciellt Sydostasien), är att khyâl ('vind', 'luft' = ande och det man inandas) har ett jämnt flöde i kroppen så länge man är vid god hälsa. Ångest som yttrar sig hjärtattacker, kramper, svimningar osv är för patienter från denna del av världen ett tecken på att det uppstått blockeringar i flödet av khyâl.
Det uppstår en vindattack (gaeut khyâl eller khyâl cap), på den västerländska psykiatrins språk en panikattack, ordagrant översatt till engelska med wind attack. En sådan består i att khyâl hindras från att komma upp till hjärtat, nacken och huvudet. Ångestsymtomen tolkas som en rent kroppslig åkomma.
Patienterna har innan de kommer för behandling enligt västerländsk psykiatri försökt behandla sig själva genom att söka avleda det tryck som uppstår av den inre luftströmmen genom att doppa ett mynt i mentololja eller mentolsalva och dra det längs huden i riktning ut från mitten av kroppen.
Om inte detta hjälper är det vanligt att gå vidare i behandlingen genom att sätta uppvärmda glas (eng: cupping) mot huden. När glaset kyls, uppstår ett vakuum och huden dras in i glaset, vilket antas eliminera trycket från den inre "vinden".
Om Psykologiguiden