client-centred therapy, USA-stavn: client-centered therapy [ˈklaɪəntˌsentəd ˈθerəpɪ], Rogerian psychotherapy [rɔˈdʒɛrɪən ˌsaɪkəˈθerəpɪ]
Teori och metod för vägledning och psykoterapi som utformades på 1940-talet av den amerikanske psykologen Carl Rogers (1902-1987), till en början under beteckningen "icke-direktiv rådgivning och psykoterapi" (non-directive counselling and psychotherapy).
Det var under en period då rådgivningsbyråer i uppfostringsfrågor, familjerådgivning, yrkesvägledning utvecklades och fick stor omfattning, även psykoterapi genom invandringen av psykoanalytiker från de av Tyskland före och under andra världskriget ockuperade länderna, främst Österrike och Ungern.
Grundtanken i klientcentrerad rådgivning och terapi är att rådgivare, vägledare och terapeuter ska förlägga tyngdpunkten i samtalen hos dem som de samtalar med: klienterna, kunderna, anlitarna.
De kan göra det genom att lära sig att i relationen till klienterna ge prov på inlevelse, värme och äkthet. Man kan också uttrycka det så att de ska visa "villkorslös positiv aktning" (unconditional positive regard) för dem.
Denna form av psykoterapi ändrade namn under psykoterapivågen på 1960-talet till "personcentrerad terapi", person-centred therapy (PCT), och i slutet av 1900-talet till "personcentrerad och upplevelsebaserad psykoterapi och rådgivning", person-centred and experiential psychotherapy and counselling; USA-stavning: person-centered and experiential psychotherapy and counseling.
Relaterade sökord: counsellingpsykologi, experientiell psykoterapi, klientcentrerad, konsultation, personcentrerad terapi, psykoterapeutiskt förhållningssätt.
["Carl Rogers","counsellingpsykologi","personcentrerad terapi","konsultation","experientiell psykoterapi","psykoterapeutiskt förhållningssätt","psykoterapi","villkorslös positiv uppskattning","klientcentrerad"]
Om Psykologiguiden