Typiska sätt att uttrycka sig (med ord, fraser, meningar, minspel, hållning och gester) i samspelet med andra, somliga återkommande i alla sammanhang, somliga endast i vissa situationer eller med vissa människor som vänner, familjemedlemmar, äldre, yngre, jämnåriga, arbetskamrater, chefer, underordnade, bekanta och obekanta osv.
Exempel
Exempel på sådana återkommande mönster (vanor i fråga om hur man uttrycker sin mening, sina känslor och värderingar) är t ex att
- skylla på andra ("det var inte mitt fel")
- anklaga sig själv ("det var mitt fel")
- vara ständigt bekymrad och klaga på allt ("tillvaron är ett enda elände")
- aldrig vidgå några fel ("det var något annat som hände eller kom emellan")
- framhålla sig själv i allt man säger ("för min del så...")
- vara lyssnande och bekräftande ("det är så du menar")
- skämta bort allt ("det där kan du inte mena")
Affektiv och instrumentell kommunikation
En grundläggande skillnad är mellan affektiv och instrumentell kommunikation (eng: affective and instrumental communication). Den affektiva handlar om känslor, vilka det är som man ger uttryck för och hur man ger uttryck för dem samt hur hämmade respektive ohämmade enskilda personer är i det känslomässiga samspelet. Den instrumentella gäller praktiska frågor om vad som ska göras, hur och av vem.
Effektiv och bristfällig kommunikation
Man skiljer också mellan effektiv och bristfällig kommunikation (eng: effective and poor communication). Den effektiva är tydlig, rak, orädd och präglad av omtanke om familjen och om dem som ingår i den. Den bristfälliga är otydlig, obestämd, svävande, försiktig, rädd, insinuant eller burdus och det är mycket som är underförstått och bara antytt.
Effektiv kommunikation i familjer, grupper och arbetslag är
- positiv i grundtonen,
- till stor del icke-verbal (med minspel, tonfall, gester och kroppshållning),
- anpassad till syftet,
- öppen och rak utan dolda undermeningar utom då det sker på ett varmt, humoristiskt sätt,
- lyssnande och observant på vad de andra egentligen vill ha sagt eller vill ge uttryck för.
Kommunikation och relation i familjer
Den US-amerikanska psykoterapeuten Virginia Satir började på 1950- och 1960-talen undersöka hur familjemedlemmar uttrycker sina känslor, behov och önskningar i förhållande till varandra och familjen som helhet. Inspirerad av tankegångar och teorier inom Mental Research Institute i Palo Alto, dominerat av filosofen och antropologen Gregory Bateson, inriktade hon sin forskning på att visa hur relationerna inom en familj återspeglas och cementeras av medlemmarnas sätt att formulera sig verbalt och uttrycka sig med kroppsspråk, tonfall och mimik.
Den tanke som låg till grund för detta sätt att se på kommunikation är att människor upprättar relationer och kommer in i en viss roll genom det kommunikationsmönster som uppstår i de grupper där de har en förankring.
Relaterade sökord: empatisk kommunikation, etik, kommunikationspsykologi, systemisk familjeterapi.
["Mental Research Institute","Gregory Bateson","etik","systemisk familjeterapi","relationer","roll","Virginia Satir","familjen","emotioell intelligens","empatisk kommunikation","kommunikationspsykologi","känslokoden","socioemotionell intelligens"]