Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "kompetens":

• kompetens

  
  

  1. Kvalifikation (eng: qualification [ˌkwɒlɪfɪˈkeɪʃn]). Formell eller verklig behörighet: att vara kvalificerad (eng: qualified) för viss uppgift eller tjänst.

  2. Eng: competence [ˈkɒmpɪtəns], competency [ˈkɒmpɪtənsi]. a. Förmåga på visst område att hantera uppgifter eller situationer, även nya uppgifter på basis av befintligt vetande och kreativ förmåga.

  En liknande definition på engelska: "Competence is the ability (that cannot be observed directly but only by activities) in a given field to adequately and successfully combine and perform necessary activities to solve tasks and achieve objectives."

  3. Eng: competence [ˈkɒmpɪtəns], competency [ˈkɒmpɪtənsi]. En speciell konstellation av kunskap, erfarenhet, problemlösningsförmåga, färdighet och personliga egenskaper som krävs för hantering av viss typ av uppgifter.

  Ord och termer med liknande betydelse såsom ability, capability, capacity och faculty förklaras under sökordet 'abilitet'.

  Competence vs. competency

  På engelska används vanligen orden competence och competency om varandra utan skillnad i betydelsen.

  I vissa sammanhang gör man skillnad mellan dem enligt definitioner som då anges. Man kan med competencies avse specifika förmågor som till exempel IT-vana, och med competence den mer allmänna förmågan att klara givna arbetsuppgifter.

  Det varierar dock mellan olika engelskspråkiga länder exempelvis på det sättet att man i Australien och USA ofta använder formen competency (competencies) där man i Storbritannien använder formen competence (competences).

  Kvalifikation och kompetens

  Yrkeskunnande och yrkesskicklighet är ord som används både om kompetens och kvalifikation. Dessa båda ord samspelar med varandra på det sättet att 'kvalifikation' används för att ange krav för visst arbete eller viss anställning 'kompetens' den förmåga som behövs för att möta de uppställda kraven.
  

  Kvalifikationskrav kan omfatta mer än de krav på faktisk kompetens som ställs, till exempel att de sökande genomgått viss utbildning och har viss legitimation, viss tids erfarenhet i liknande arbete, har viss ålder eller är man eller kvinna.
  

  Den som är kompetent att klara en viss typ av uppgifter kan sägas vara faktiskt kvalificerad för denna uppgift, oavsett de formella kvalifikationerna.
  

  Här finns en spännvidd på det sättet att man i organisationer som präglas av byråkrati lägger större vikt vid formella kvalifikationer, medan man i mer dynamiskt drivna verksamheter söker personer med reell eller utvecklingsbar kompetens.

  Kompetensutveckling

  Begreppen kompetensutveckling (eng: human resource development) och kontinuerlig professionell utveckling (eng: continuing professional development, continuous professional development, CPD) började användas i stor skala på 1980-talet. Det var i samband med en omvälvning i arbetslivet som numera brukar omtalas som kompetensutvecklingsrörelsen (eng: the competency movement), invävd i kvalitetsrörelsen med betoning på kvalitetsutveckling och kvalitetsarbete.
  

  Med ordet kompetensutveckling ville man betona att människor i arbetslivet inte bara och kanske inte huvudsakligen ska uppdatera sina kunskaper genom att gå på utbildningar och kurser, något som tidigare kallats återkommande utbildning (eng: recurrent education). Det skulle i stället vara fråga om att kontinuerligt och i anknytning till aktuella eller kommande arbetsuppgifter förbättra förmågan att fungera på det område som kompetensutvecklingen gäller.
  

  Många förstod inte denna innebörd i ordet utan började använda det om den traditionella formen av fortbildning i form av kurser och föreläsningar.
  

  Kompetens som ett antal egenskaper och förmågor

  Kompetens i betydelsen förmåga att utföra en viss typ av uppgifter eller hantera en viss typ av situationer kan analyseras på olika sätt. Antingen definierar och bedömer man förekomst av viss kompetens (betydelse 2 ovan) helt efter vad människor klarar av att uträtta eller också (betydelse 3 ovan) söker man fastställa och bedöma vilka egenskaper och förmågor hos människor som krävs för att de ska klara viss typ av uppgifter. Den förra modellen ligger till grund för utbildningar som har en kursuppdelning efter de olika förmågor som krävs. Den senare modellen är vägledande för dem som gör utbildningar direkt uppgifts- eller praktikbaserade. Se kompetensbaserad.

  Man kan enligt den första modellen säga att kompetens förutsätter vissa "kunskaper, färdigheter och attityder" (som man vanligen uttryckte det på 1950- och 1960-talen, eng: knowledge, skills and attitudes, KSAs, där dock attitudes ofta byts ut mot abilities, förmågor, eller attributes, egenskaper). Det stod dock ganska snart klart att kompetens består inte bara av kunskaper, färdigheter och förhållningssätt (utom i en del rutinbetonade arbetsuppgifter) utan också av mycket annat, bland annat engagemang, förmåga till korrekta bedömningar, "know-how" grundad på erfarenhet, av grundläggande värderingar med mera beroende på vilken typ av uppgifter som kompetensen gäller.
  

  Försök har gjorts att gå mer i detalj när det gäller att bedöma kompetens hos människor genom att dela upp kompetens på följande "faktorer":

  • psykomotoriska faktorer (att utföra något med ledning av vad man ser, hör, känner och så vidare),
  • kognitiva faktorer (kunskaper och förmåga att analysera, kombinera och se sammanhang),
  • emotionella och motiverande faktorer (sätt att reagera känslomässigt och att engagera sig),
  • personlighetsegenskaper (självförtroende, försiktighet, djärvhet, människointresse, sakintresse, dominans, undergivenhet  med flera),
  • sociala faktorer (stöd och uppmuntran från andra, förståelse eller bristande förståelse hos omgivningen, typ av arbetsorganisation och annat liknande).

  Men även med en sådan detaljerad personbeskrivning är det svårt att få fram en tillräckligt bra matchning mellan yrkeskrav och faktisk kompetens. Det finns därför en benägenhet i många företag och utbildningar att i stället definiera kompetens efter visad förmåga att klara viss typ av uppgifter. Det blir då dessa och inte de personliga egenskaperna och förmågorna som anger typen av kompetens.

  Relaterade sökord:
  

  assessment center, kompetensmodellering, kompetensområde, kvalifikationsforskning, kärnkompetens, Millers kompetenspyramid, PBL, performance coaching, praktikerkunskap, tyst kunskap.
  

  Etymologi:

  Latin: competentia {uttal: kompetent´ia} 'överenskommelse', under medeltiden med betoning på betydelsen 'kompetens'. Ursprungligen av verbet competere {uttal: kompett´ere} 'komma samman', 'komma överens', 'vara i stånd till'; av con- 'med', 'samman' + petere {uttal: pett´ere} 'söka'.
  

  ["kompetensutveckling","Millers kompetenspyramid","kärnkompetens","personlighetsegenskaper","kunskaper","färdigheter","sociala","attityder","kunskap","erfarenhet","problemlösningsförmåga","psykomotoriska","färdighet","egenskaper","kognitiva","faktorer","byråkrati","kreativ","praktikerkunskap","tyst kunskap","värderingar","PBL","assessment center","kompetensmodellering","kompetensområde","abilitet","kompetensbaserad","kvalifikationsforskning","performance coaching","kvalitetsarbete"]