1. Det faktum att olika enheter är hopkopplade, till exempel a. hur olika delar och objekt i det man ser eller hör är hopkopplade, b. hur information i en dator är hopkopplad med annan information i och utanför datorn, c. hur olika nerver eller delar av organismens nervsystem är kopplade till varandra och hur de fungerar tillsammans, d. hur väl en teori kan förklara olika fenomen.
2. Hur bra hopkopplingen är. Graden av samband som uppstår genom hopkopplingen beroende på hur denna är gjord och hur den fungerar.
Hyperkonnektivitet (eng: hyperconnectivity): fler kopplingar mellan enheterna i nätverket än vad som krävs för normal funktion och som i stället kan verka hindrande.
Funktionell konnektivitet (eng: functional connectivity): hur kopplingar mellan olika delar av hjärnan aktiveras för utförande av vissa funktioner. Om man exempelvis rent kognitivt väntar sig att tandläkarens ingrepp ska framkalla smärta ökar aktiviteten i det limbiska systemet redan före ingreppet.
Beroende på situationen och den funktion som vårt sätt att reagera har, skapas olika kopplingar mellan olika områden.
Konnektivitetsprincipen (eng: the connectivity principle): grundläggande regel som säger att vi människor kopplar samman föremål i synfältet eller ljud som når hörseln till konstellationer av typen möblering, stjärnbild, melodi, signal och så vidare.
Inom vetenskapsteorin avses ett krav på nya teorier att de på ett bättre sätt ska kunna förklara sådant som inte kunde förklaras eller förklarades felaktigt av tidigare teorier.
Relaterade sökord: dygnsrytmkärnan, gestaltpsykologi, konnektionism, neuronnät.
Etymologi: Termen är bildad av det latinska ordet connectere eller conectere {kånnäck´tere} 'koppla samman', 'förbinda'.
["dygnsrytmkärnan","konnektionism","objekt","neuronnät","gestaltpsykologi","vetenskapsteorin","kognitivt","nätverket","limbiska systemet","förklara","teorier","vetenskapsteorin","förklara","funktion"]
Om Psykologiguiden