1. Ett ords betydelseinnehåll i motsats till dess denotation (de företeelser som ordet används om). Det finns för varje ord som betecknar, används om en viss typ (kategori) fenomen ett antal icke-medvetna eller delvis medvetna kriterier för hur något ska se ut, fungera eller bete sig för att man ska använda en viss benämning (ett visst ord, en viss term) om det. Det har gjort att många psykologiska termer som minne, intelligens, personlighet, psykopati, psykisk ohälsa och så vidare används om delvis olika fenomen av olika människor och olika forskare. Det gör att man bör ha så entydiga kriterier som möjligt för vad man menar med de ord eller termer som man använder.
Konnotation i denna betydelse kan därför definieras som de kriterier som man medvetet eller icke-medvetet använder när man använder ett ord eller någon annan beteckning på det som utpekas (denoteras) med ordet eller beteckningen i fråga.
2. Ords bibetydelser och/eller känsloton. Ett ords denotation är vad det rent faktiskt betecknar, medan dess konnotation i denna betydelse är de subjektiva innebörder som man knyter till det, till exempel att ett ord som lejon för tanken till mod, stolthet och styrka, ett ord som panter till snabbhet och list.
Betydelse 2 är den enda som tas upp i [exturl:Svenska Akademiens Ordlista|https://svenska.se/tre/?sok=konnotation&pz=1].
Relaterade sökord: begreppsinnehåll, definition, denotation, hermeneutik, intension, konception, semantisk differential.
Ordformer:
Verb: konnotera (eng: connote, connotes, connoting, connoted).
Adjektiv: konnotativ (eng: connotative [ˈkɒnəˌteɪtɪv, kəˈnəʊtətɪv] eller connotive [kəˈnəʊtɪv].
Adverb: konnotativt (eng: connotatively eller connotively).
Etymologi:
Medeltidslatin: connotatio {uttal: kånnåtta´tiå} 'innebörd'; av com 'med' + notare {uttal: nåtta´re} 'notera', 'markera'.
["semantisk differential","begreppsinnehåll","konception","hermeneutik","intension","definition","denotation","denoteras"]
Om Psykologiguiden