Term som används i filosofisk och psykologisk konstruktivism om intellektets (förnuftets, psykets) sätt eller förmåga att forma våra perceptioner (varseblivningar, sinnesintryck), föreställningar, fantasier, motiv, attityder och så vidare och ge dem deras speciella mening.
I Husserls fenomenologi används ordet konstitutiv om två skilda processer:
a. hur objekt för erfarenhet och tanke konstitueras (gestaltas, tar form, blir till som meningsfulla) och upplevs enbart som psykiska fenomen (efter fenomenologisk reduktion) – transcendental konstitutiv fenomenologi
b. hur objekt för vår erfarenhet i en naturalistisk attityd förläggs till en omvärld av tid och rum - naturalistisk konstitutiv fenomenologi.
Ordformer:
Verb: konstituera (eng: constitute, constitutes, constituting, constituted).
Liknande termer med annan betydelse: konstitution, konstitutionell.
Etymologi:
Latin: constituere {uttal: kånnstito´ere} 'inrätta', 'ordna'; con- 'med' + statuere {uttal: statto´ere} 'ställa', 'fastställa', 'bestämma'.
["mening","erfarenhet","konstitutionell","konstitution","transcendental","fenomenologi","naturalistisk"]
Om Psykologiguiden