En modell för beskrivning och förklaring till djurs och människors perception, som utvecklats av den ungersk-amerikanske psykologen Egon Brunswik (1903-1955).
Den optiska linsen som metafor för informationsbearbetning
Relationen mellan individ och omgivning ses som en lins som uppfångar och bearbetar stimuli från omgivningen. Lins är här en metafor för individens informationsbearbetning, så kallad mediering (eng: the mediation process).
Distala och proximala stimuli
Distala stimuli (eng: distal stimuli, objekt och händelser i omgivningen) ger upphov till ljus- och ljudmönster, lukt- och smakförnimmelser osv i sinnesorganen, så kallade proximala stimuli (eng: proximal stimuli). Dessa utgör ledtrådar (eng: cues) för den uppfattning av omvärlden som uppstår i individens medvetande (eller i individens icke-medvetna informationsbearbetning).
I "linsen" finns en flexibilitet som gör att individen både kan fokusera och vidga uppmärksamheten. På det sättet hanterar vi mångtydighet och svårbegriplighet i vår omvärld och kan vara öppna för olika alternativ att uppfatta och tolka det som vi kommer i kontakt med.
Linsens funktioner
Modellen är mer komplex än vad som återges här ovan med tillägg av begrepp som perifera stimuli (eng: peripheral stimuli) och stimuli som vid ett givet tillfälle är utom räckhåll för individen (eng: remote stimuli).
Tack vare bearbetningen i linsen av ledtrådarna får individen möjlighet att på grundval av tidigare erfarenhet (the past) inrikta sig på kommande sätt att uppfatta sin omvärld (the future). Linsen får därmed en vikariell funktion (eng: vicarious function) på det sättet att den simulerar verklighet.
Relaterade sökord: djupmodell, ekologisk validitet, funktionalism, probabilistisk funktionalism.
["Egon Brunswik","djupmodell","ledtrådar","stimuli","mediering","probabilistisk funktionalism","proximala","Distala","metafor","informationsbearbetning","ekologisk validitet","funktionalism","stimiuli","vikariell"]