Litiumbehandling används inom psykiatrin för att behandla bipolär sjukdom (bipolärt syndrom) och schizoaffektivt syndrom samt för att förebygga perioder av mani och depression.
Lithionit, som innehåller det medicinskt verksamma ämnet litiumsulfat, är det litiumpreparat som används mest i Sverige.
Mellan 30 och 40 procent av personer med bipolär sjukdom svarar på litiumbehandling och gör det under lång tid (utan att behöva byta till annan typ av läkemedel som till exempel antidepressiva).
Litiumbehandling medför minskad risk för stroke, hjärtsjukdomar, cancer och neurologiska sjukdomar, till exempel demens.
Att behandling med litium skulle öka risken för njurproblem ifrågasätts i nutida forskning.
Relaterade sökord: affektiva syndrom, antidepressiva läkemedel, depression.
Stavning: Den engelskspråkiga stavningen (med 'th') förekommer, dock sällan, även i svensk text.
Etymologi: 'Litium' är en nutida försvenskning av det i nutiden tillkomna latinska ordet lithium [ˈli.tʰi.um], bildat på det grekiska ordet λίθος {uttal: litt´åss} 'sten', eftersom det är en mineral.
Den grekiska bokstaven θ (uttal: tä´ta) uttalades med efterföljande h-ljud (som i det svenska ordet 'tå') till skillnad från bokstaven τ {uttal· tau, med t.et uttalat som t:et i det svenska ordet 'stå', det vill säga utan h-ljud efter t-ljudet).
I engelskan har man behållit det romerska sättet i latinet att skriva θ med 'th' och uttalar det med läspljud.
I svenskan slopar vi h-et, eftersom vi ändå uttalar 't' i litium med ett efterföljande h-ljud ("aspirerat" som i ordet 'tå').
["schizoaffektivt syndrom","affektiva syndrom","depression","psykiatrin","bipolär sjukdom","antidepressiva","mani","depression","antidepressiva läkemedel","neurologiska","demens",""]