pleasure-pain principle [pleʒəˈpeɪnˌprɪnsəpl], pain-pleasure principle, the pleasure/unpleasure principle
En sedan grekisk och romersk filosofi debatterad hypotes om att människans liv utmärks av strävan att uppnå lust och undvika olust, ifrågasatt av Sokrates och Platon som hävdade att det finns etiska principer som står över valet mellan lust och olust.
I psykologin spelar lust-olust-principen en avgörande roll såväl inom psykoanalysen som inom behaviorismen och kognitiv beteendeterapi. Det betraktas som en grundläggande princip för psykets sätt att fungera (eng: mental functioning), inom psykoanalysen för detet, driftlivet.
Sigmund Freud (1856-1939), psykoanalysens grundare, såg likheter med sin egen teori om lust och olust och den som i hans egen ungdom framställdes av den på 1800-talet främste företrädaren för experimentell psykologi och psykofysik, Gustav Theodor Fechner (1801-1887): att olust ökar spänningarna i kropp och psyke och därmed fysisk och psykisk energi, medan lust ger avspänning och skapar en jämvikt (ett "ekvilibrium") i organismen.
Som filosofi kallas uppfattningen att vi helt styrs av lust-olustprincipen för hedonism.
Relaterade sökord: ABC-analys, förstärkning, homeostas, jagfunktion, lustprincipen, marshmallowexperimentet,
Olds, primärprocessen, vilja.
Skrivs även: lust- och olust-principen', 'lust–olust-principen', lustolustprincipen, lustprincipen, lust och olust-principen, lust och olustprincipen, 'lust olust principen' med flera varianter. Flera av dem strider mot allmänt vedertagna svenska språkregler.
["hedonism","psykoanalysen","marshmallowexperimentet","Olds","primärprocessen","vilja","förstärkning","realitetsprincipen","ABC-analys","lustprincipen","Sokrates","Platon","psykoanalysen","behaviorism","kognitiv beteendeterapi","Gustav Theodor Fechner","homeostas","förstärker","jagfunktion"]
Om Psykologiguiden