magnetic resonance imaging [mæɡˈnɛtɪk ˈrɛzənəns ɪmɪdʒɪŋ], MRI, nuclear magnetic resonance, NMR
Avbildning (i en dator) av ett kroppsorgan med en apparat som registrerar förekomst av syremolekyler i magnetfält, vid hjärnavbildning det syre som det finns mer eller mindre av i blodet efterhand som olika områden i hjärnan aktiveras.
Magnetkamerateknik är namnet på den teknik som används vid magnetresonanstomografi.
Magnetkameraundersökning kallas också med en på svenska felaktig särskrivning för "Magnetisk Resonans Tomografi", ett uttryck som på vanlig svenska ska skrivas "magnetisk resonanstomografi".
Beteckningen "magnetröntgen" motiveras av att "röntgen" kan ha den allmänna betydelsen 'avbildning av inre organ'.
En annan teknik av liknande slag är magnetencefalografi, MEG, som avbildar genom att registrera de elektriska impulserna i hjärnan och därmed är en vidareutveckling av elektroencefalografi (EEG). Den har hittills varit alltför kostsam för praktiskt kliniskt bruk men blir med tekniska förbättringar mindre kostsam och då också vanligare.
Med fMRI avses funktionsavbildning med magnetkamera (funktionell magnetresonansavbildning, fMRI), det vill säga registrering av att delar av ett organ aktiveras, till exempel hur olika delar av hjärnan arbetar vid problemlösning och annan kognitiv aktivitet.
MRI i vilotillstånd (eng: resting state fMRI, rs-fMRI, R-fMRI) används för att kartlägga kopplingar mellan områden i hjärnan när ingen uppgift ska lösas utan undrsökta personer befinner sig i avslappat tillstånd.
NMR står för "kärnmagnetisk", en term som syftar på det magnetiska moment som finns i väteatomerna och som tekniken för avbildningen bygger på.
Relaterade sökord: funktionell magnetresonansavbildning, hjärnavbildning, konnektom.
["hjärnavbildning","funktionell magnetresonansavbildning","datortomografi","kognitiv","konnektom",""]