Begreppet metanarrativ lanserades av den franske filosofen Jean-François Lyotard år 1979. Det gav upphov till den rörelse i slutet av 1900-talet som kallas postmodernism.
Ett metanarrativ, en metaberättelse (eng: grand narrative, master narrative) är ett perspektiv eller ett mer eller mindre omedvetet sätt att tänka som styr sättet att uppfatta alla möjliga företeelser och händelser, vilket i sin tur styr vetenskaper och verksamheter.
Under 1700-, 1800- och 1900-talen hade man ett metanarrativ enligt vilket man såg på utbredningen av västländernas industrisystem som det enda riktiga. När man blev medveten om industrialiseringens vådliga konsekvenser för hela livsmiljön kom nya metanarrativ som gäller digitalisering, vindkraft och solenergi, naturenligt liv och så vidare.
Under andra hälften av 1900-talet tillkom i västländerna, bland annat Sverige, en politik som gick ut på jämlikhet och jämställdhet. Forskning om kvinnans ställning, om arbetsförhållanden på företagen och levnadsstandard hos olika folkgrupper fick stort utrymme.
Bakgrunden var en ännu större "berättelse", ett mästarnarrativ, som utformades under andra hälften av 1800-talet av den tyske nationalekonomen och sociologen Karl Marx (1818-1883). Han konstaterade alla samhällens historia är en historia om klasskamp. Den tidigare kampen mellan borgare och adel under industrialiseringen avlöses på 1800-talet av en ny kamp, den mellan borgare (företagare) och arbetare. Den skulle leda till det klasslösa samhället. Där skulle medborgarna via politiska organ få inflytandet över näringslivet, skolan, högskolorna och universiteten, över vård och omsorg, rättsväsende och försvar.
Moderniteten som narrativ under 1900-talet ledde till hög levnadsstandard, skolgång och utbildning för så gott som alla, förbättrad arbetsmiljö, ökad jämställdhet mellan män och kvinnor men också till en bestående motsättning mellan borgerlig och socialistisk (socialdemokrtisk) samhällssyn och politik. Just denna motsättning blev ett dominerande metanarrativ (mästernarrativ) under 1900-talet med en försvagad fortsättning in på 2000-talet.
I det postmoderna samhället (från 1980-talet) har de stora berättelserna från industrialiseringen förlorat mycket av sin tilltro. De ersätts av nya metanarrativ, till exempel om nyliberalismens "berättelse" den fria konkurrensens stora fördelar i ett allt mer globaliserat samhälle i kombination med krav på acceptans av mångfald.
Mästernarrativ
Mästernarrativ är metanarrativ som är djupt rotade och utesluter konkurrerande synsätt. De betraktas som de normala och rätta sättet att uppfatta situationer, händelser, människor och aktiviteter. Svenskar ser saker och ting på sitt sätt som skiljer sig kraftigt från hur exempelvis människor i arabländerna eller Ostasien ser på tillvaron och sig själva. Mästernarrativen bestämmer vad vi uppfattar som sant och falskt, rätt och orätt.
Stora förändringar i samhällslivet medför på sikt försvagning av dominerande mästernarrativ (som den religiösa världsuppfattningen under medeltiden och nya tiden fram till mitten av 1900-talet) och formering av ett nytt mästernarrativ (i form av den vetenskapliga världsbilden).
Relaterade sökord: berättelse, corporate storytelling, history marketing, kultur, meta-, narrativ, paradigm, perspektiv, postmodernism, reframing.
["kultur","omedvetet","mångfald","paradigm","narrativitet","postmodernism","perspektiv","berättelse","reframing","corporate storytelling","history marketing"]