Etymologi: Term, bildad på det grekiska ordet μόνος {uttal: månn´åss} 'en'; införd i filosofin av den på 1700-talet tongivande tyske filosofen Christian Wolff (1679-1754).
Filosofisk/religiös teori om verkligheten enligt vilken denna ytterst är av en enda natur, inte delad på kroppsligt och andligt, inte heller på en mångfald olika ämnen och existensnivåer.
En i modern tid vanlig form av monism är så kallad neutral monism: att verkligheten ytterst består av något vars natur vi inte kan få kunskap om men som framträder i olika former.
Begreppet monism används ibland som motsats till kulturpluralism eller pluralistiskt samhälle.
Det kan också beteckna en teori som använder en enda faktor som förklaring till förändringar, till exempel den ekonomiska utvecklingen, som i marxismen, eller sexualiteten (libidon), som i psykoanalysen.
Monism som filosofisk-religiös uppfattning skiljer sig från religiös monoteism på det sättet att det i monistisk filosofi och religion inte finns någon föreställning om en personlig gudom.
Relaterade sökord: buddhistisk psykologi, dualism, medvetande, holism, monad, organismisk, nondualism, parallellteori, pluralism, psykofysik.
Ordformer:
Adjektiv: monistisk, monistiskt, monistiska (eng: monistic);.
Adverb: monistiskt (eng: monistically).
Person: monist, monster (eng: monist, pluralis: monists).
["kulturpluralism","marxismen","parallellteori","holism","monad","libidon","psykoanalysen","pluralistiskt","organismisk","nondualism","dualism","medvetande","pluralism","psykofysik","buddhistisk psykologi"]