Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "narrativ":

• narrativ

  narrative [ˈnærətɪv]

  Uttal och ordklass: {narr´ativ}. Ordet är både substantiv ('ett narrativ') och adjektiv (den 'narrativa' metoden).
  

  Grundbetydelser
  

  1. 'Narrativ' ('narration') är en vetenskaplig term för det som vardagligt kallas berättelse, berättande (eng: story, storytelling). Det avser såväl ett minne som en återgivning av ett händelseförlopp, en kedja av sammanhängande episoder.

  2. En vanlig betydelse är framställning av en typsituation, eller denna i sig själv. Man kan alltså säga att den utformning som arbetet på en psykologisk mottagning har utgör en "berättelse", en struktur som låter sig klädas i ord (enligt teorin bakom den språkliga vändningen).
  

  3. Ofta avses ett händelseförlopp eller en historisk företeelse som Franska revolutionen 1789 som ett narrativ, en berättelse, oavsett om man berättar om dem eller inte. Just en händelse som en revolution berättas vanligen utifrån en ideologiskt färgad uppfattning om den.

  4. En allt vanligare användning av ordet är i betydelsen subjektiv bild av verkligheten eller del av denna, delvis snedvriden eller helt falsk hopkommen i visst syfte. Som diskurs.
  

  Att 'styra narrativet' (eng: condtrolling the narrative) i en intervju är att göra den egna bilden av något till ledande tema i samtalet.
  

  5. I hälso- och sjukvården används ordet 'narrativ' om fallbeskrivningar. Speciellt i primärvården ger sådana narrativ läkare, psykologer, fysioterapeuter med flera och vårdpersonal en kunskap om hur vissa sjukdomar och komplexa tillstånd kan variera och behandlas.
  

  Narrativ – en väg till fördjupad förståelse

  I psykologiska sammanhang sätter man in ett fenomen i en händelsekedja, till exempel sig själv eller någon annan person, och får då belyst hur man själv eller den andre är i sitt sammanhang, i en utvecklings- eller förändringsprocess. Man finner då exempelvis att en del människor fungerar mer självständigt, andra mer osjälvständigt, somliga mer i ledande position medan andra föredrar underordnade positioner.

  I bland annat det synsätt inom organisationsteorin som kallas New Governance används ordet narrativ (eng: narrative) om sådant som inte går att mäta kvantitativt, inom till exempel vård och skola, utan som man har större utbyte av att bedöma efter redogörelser för vad man tänkt och gjort och uppnått. Mer om detta finns i artikeln i detta lexikon tillitsbaserad styrning och ledning.
  

  Narrativ som beteckning på "min sanning", en "alternativ sanning"
  

  Ord som 'narrativ' och 'narration' används i många sammanhang för att göra klart att det är fråga om hur någon subjektivt uppfattar eller har uppfattat ett händelseförlopp i en viss situation och/eller när man vill framhålla att det är en ideologiskt eller religiöst laddad berättelse som det gäller, liktydigt med till exempel med en legend.

  Relaterade sökord: anekdotmetod, diskurs, episodiskt minne, framework, hermeneutik, historisk förklaring, identitet, identitetsterapi, kulturnarrativ, metanarrativ, narrativ exponeringsterapi, narrativ teori, narrativ terapi, narrativt själv, ORT, perspektiv, postsanningseran, protagonist, psykobiografi, sanning, storytelling, TAT.

  Svenska och engelska (kursiverade) ordformer och uttryck:

  Ett 'narrativ', en 'berättelse', ett 'berättande' (eng: narrative, narration).

  In narrative: 'i narrativ form', 'som berättelse'.

  Narrator: 'Berättare', 'den berättande'.

  Livsnarrativ (eng: life narrative): 'Livsberättelse'.

  Narrative identity: 'Narrativ identitet', självuppfattning baserad på självbiografiskt minne, berättelsen om en själv.

  Narrativt samtal (eng: narrative interview): Ett samtal som i sin helhet blir till en berättande framställning om något.

  Narrative theory, narrative perspective, narrative approach, narrative turn: 'Narrativ teori', 'narrativt perspektiv', 'narrativ ansats', 'narrativa vändningen'.

  First person narrative, 1st person narrative: 'Berättelse i jagform' till skillnad från third person narrative, 3rd person narrative.

  Narrativ förmåga, narrationsförmåga, narrativ kompetens (eng: narrative ability, narrative competence): Hos psykologer och andra professionella i människovårdande yrken en förmåga till inlevelse, medkänsla och förmåga att hjälpa människor att se sin situation och sina problem på ett sådant sätt att de får hopp och kan se sig själva i ett perspektiv som öppnar för samverkan med psykologen eller vårdgivaren.

  Narrativt schema (eng: narrative schema): Sätt att bygga en framställning om ett händelse- eller utvecklingsförlopp, vanligen så att det som kommer senare förklaras av det som kommer tidigare.
  

  Narrativ terapi (eng: narrative therapy).

  Adverb: narrativt (eng: narratively).

  Etymologi:
  

  Latin: narrare {uttal: narra´re} 'berätta'.
  

  Ursprungligen, i ett språk som talades före latinet och de germanska språken, fanns ett g i början av ordet. Det förklarar hur det kan ha samma ursprung som det engelska ordet know och det svenska 'kunna' ('k' som försvagat g-ljud) i betydelsen 'veta'.
  

  ["idiografisk","anekdotmetod","kulturnarrativ","narrativt schema","fallbeskrivningar>>fallstudie","primärvården","framework","metanarrativ","storytelling","protagonist","livsförlopp","narrativ exponeringsterapi","tillitsbaserad styrning och ledning","narrativ teori","narrativt själv","språkliga vändningen","narrativ terapi","narrativ exponeringsterapi, NET","episodiskt minne","hermeneutik","historisk förklaring","identitetsterapi","ORT","TAT","psykobiografi","Michael White","diskurs","identitet","approach","perspektiv","postsanningseran","sanning","självuppfattning","självbiografiskt minne"]