Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "narrativ teori":

• narrativ teori

  narrative theory [ˈnærətɪv ˈθɪəri, USA-uttal även: ˈnærətɪv ˈθɪri]

  Latin: narrare {uttal: narra´re} 'berätta'; grekiska: θεωρία {uttal: teåri´a} 'betraktande', 'åsyn', 'vetenskaplig studie'.

  En narrativ teori har som syfte att förklara eller belysa hur olika sätt att uppfatta, minnas och redogöra för händelseförlopp tar form och vad som utmärker dem.

  Narrativa teorier utformas i ett vetenskapligt ämne som kallas narratologi (eng: narratology [ˌnærəˈtɒlədʒɪ]).

  Motsatspar centralt i narrativ teori: fabula och sujett (eng: fabula and syuzhet/sjuzhet/sujet/sjužet/suzet). Fabula är själva storyn, det som faktiskt hände, medan sujett är hur storyn berättas, till exempel a. i tidsföljd från början till slut eller b. tillbakablickande utan respekt för tidsordningen i det som hände.

  Narrativ teori i personlighetspsykologi och socialpsykologi

  De första narrativa teorierna i personlighetspsykologin tog form på 1980-talet med bland annat den teori om skripter som utformades av Silvan Tomkins, föregångna av den teori om livsskript som var central i den transaktionsanalys som utformades av en Eric Berne.

  Psykologen och pedagogen Jerome Bruner (1915-2016) skilde i slutet av 1980-talet mellan paradigmatisk kunskap och narrativ kunskap, oförenliga men kompletterande varandra.

  Den paradigmatiska kunskapen (den logisk-vetenskapliga, eng: logico-scientific) ger allmängiltig kunskap i form av medelvärden, kategoriseringar, samband och orsaksförlopp.

  Den narrativa kunskapsformen fokuserar på det individuella. Varje individ och andra individuella fenomen som familjer, grupper, organisationer, företag, nationer och så vidare kan man få grepp om, ifall man fokuserar på hur de förändras i ett socialt och kulturellt sammanhang. De framträder då i form av berättelser, narrativ.
  

  Det är en utvidgning av den distinktion som man gjort länge i humanistisk psykologi mellan idiografisk och nomotetisk metod.

  I den paradigmatiska kunskapsformen förstår man människor och grupper utifrån deras egenskaper som till exempel enligt femfaktormodellen, efter vilka beteenden som tagit form när de fått förstärkning enligt behaviorismens paradigm eller efter vilka behov, medvetna eller omedvetna, som formar djurs och människors handlingar enligt dynamiska teorier.

  I den narrativa kunskapsformen förstår man människor, grupper, organisationer, kulturer och så vidare utifrån deras ursprung, historia och deras sätt att uppleva och hantera de situationer och händelser som de varit med om.

  Relaterade sökord: empati, hermeneutik, hermeneutisk narrativ teori, kognitiva revolutionen, narrativ, narrativ identitet, narrativt själv, självbiografiskt minne.
  

  På engelska även: narrative approach [ˈnærətɪv əˈprəʊtʃ]; pluralis: narrative approaches; narrative model [ˈnærətɪv ˈmɒdl], pluralis: narrative models.
  

  Narrative approach översätts med 'narrativ ansats' eller 'narrativ teori', narrative model med 'narrativ modell'. En ansats är vanligen mer allmänt hållen än en teori, en modell är mer konkretiserad.

  ["Silvan Tomkins","livsskript","socialpsykologi","personlighetspsykologin","personlighetspsykologi","transaktionsanalys","Eric Berne","Jerome Bruner","paradigmatisk","kognitiva revolutionen","paradigm","förstår>>förklara och förstå","kategoriseringar","dynamiska","idiografisk","nomotetisk","humanistisk psykologi","hermeneutisk narrativ teori","femfaktormodellen","medelvärden","hermeneutik","förstärkning","omedvetna","behaviorismens","narrativ identitet","narrativt själv","empati","narrativ","självbiografiskt minne","orsaksförlopp>>orsak-verkan",""]