I narrativ terapi inriktar sig terapeuterna på att hjälpa människor att se sitt liv och sina problem i ett nytt ljus så att de kan börja berätta en annan historia om sig själva än den som tidigare gav dem problem. Terapin blir då en ny beskrivning av deras liv. Individens medvetandelandskap (eng: landscape of consciousness) skiftar karaktär och nya vyer öppnas.
I "livshistorieorienterad metodik" i medicinska sammanhang stimulerar läkaren sin patient att se sig själv i ljuset av privata händelser, offentliga händelser och upplevelse som patient med betoning på känslor.
Två exempel på narrativa terapimodeller inom familje- och individualterapi är Harlene Andersons och Harry Goolishians (båda från USA) "icke-vetande"-inriktning och Michael Whites (Australien) och David Epstons (Nya Zeeland) "externaliserande samtal". Ytterligare ett exempel är narrativ exponeringsterapi, NET.
Den narrativa terapin har visst släktskap med dramatiserande terapier men skiljer sig från dessa genom att återge eller skapa händelseförlopp i en sammanhängande handlingskedja.
En behandling omfattar 16 sessioner och genomförs enligt ett bestämt schema, en manual, och är i den meningen manualiserad.
Patienters interpersonella narrativ: patienters beskrivningar av interpersonella händelser i sitt liv
Relaterade sökord: autofiktion, gestaltterapi, livshistoria, narrativ, narrativ exponeringsterapi, psykobiografi, psykodrama.
["gestaltterapi","narrativ exponeringsterapi","narrativ","livshistoria","psykodrama","psykobiografi","autofiktion"]
Om Psykologiguiden