neuroplasticity [ˌnjʊərəplæˈstɪsɪtɪ, USA-uttal:ˌnʊroʊplæˈstɪsɪtɪ], neural plasticity [ˈnjʊərəl plæˈstɪsɪtɪ, USA-uttal: ˈnʊrəl plæˈstɪsɪtɪ]
Ett fenomen som består i att nya nervceller, synapser och nervbanor bildas, strukturer bildas eller ändras, funktioner tar form och kan därefter modifieras.
Utvecklingsbiologiskt kan man se neuroplasticiteten som en i många sammanhang gynnsam egenskap till exempel när det gäller för barn att tillägna sig det språk som talas av människorna i deras närhet, att återhämta sig efter svår stress, att reglera känslolivet och ge uttryck för känslor på sådant sätt som förväntas i samspelet med andra.
Hjärnan är mer flexibel och kan även genom neurogenes reparera förluster av celler i högre grad än man tidigare tänkt sig.
Självstyrd neuroplasticitet
På engelska: self-directed neuroplasticity.
Det finns två sätt som vanor formas i tänkande, attityder, värderingar, synsätt och handlingar och därmed i hjärnans repertoar och sätt att bearbeta "information":
Erfarenhetsbaserad neuroplasticitet (eng: experience-dependent neuroplasticity):
- genom att utan att reflektera komma in i vanor och vanetänkande,
- genom att medveter reflektera över hur man känner, tänker och beter sig och börja öva sig i att tänka på nya sätt och tillägna sig nya vanor.
Relaterade sökord: epigenes, neural stamcell, neurogenes, neuroplastisk faktor, neurotrofisk faktor, plasticitet, resiliens.
["neurogenes","neuroplastisk faktor","neural stamcell","eurogenes","neuroplastisk faktor","neurotrofisk faktor","plasticitet","resiliens","epigenes"]
Om Psykologiguiden