1. Att göra något till objekt i betydelsen föremål eller ting, fast det egentligen är ett subjekt.
2. Att tolka in egna tankar och känslor i andra människors reaktioner. Samma som projektion.
3. Att gestalta företeelser efter de föreställningar man har om hur något i omvärlden bör vara beskaffat.
Objektivering och objektifiering
Två former av samma ord, i många framställningar med samma betydelse, i andra med skillnad i betydelsen.
På engelska används ordformerna objectification (sammansatt av objekt och en avledning av det latinska ordet facere 'göra') och objectivation (ordet object med tillagd ändelse som används för att bilda verb, -ivate + ändelse som används för att bilda substantiv av verb, -tio) om varandra.
På svenska förekommer det att man gör skillnad mellan de båda ordformerna på det här sättet:
Objektivera, objektivering: 1. att gestalta något abstrakt eller föreställt i konkret form, som objektivt föremål, 2. att göra något som är subjektivt upplevt, som till exempel en ton, objektivt genom att visa den tonens frekvens och amplitud på en skärm.
Objektifiera, objektifiering: att göra något till objekt som egentligen inte är det, till exempel en medmänniska (som elev, student, patient, kund).
Relaterade sökord: avobjektifiering, Peter Berger, dehumanisera, härskarteknik, intersubjektivitet, konstruktivism, objekt, objektivera, objektivt psyke, photoception.
Substantiv: objektifiering (eng: objectification [ɒbdʒɛktɪfɪˈkeɪʃn]). plural: objektifieringar (eng: objectifications).
Etymologi:
Ordet är bildat på latinets objectum {uttal: åbbjekt´umm} som är perfektparticip av obicere {uttal: åbbjick´ere} 'ställa emot', 'ställa fram' och facere {uttal: fack´ere} 'göra'.
["härskarteknik","projektion","Peter Berger","konstruktivism","objektivera","dehumanisera","intersubjektivitet","objektivt psyke","photoception","avobjektifiering","objekt",""]
Om Psykologiguiden