operant conditioning [ˈɒpərənt kənˈdɪʃənɪŋ]
Engelska: operant (adjektiv) 'verkande', fungerande'.
Med operant betingning avses att man avsiktligt formar ett visst sätt att reagera genom att se till att ett befintligt slumpartat beteende kopplas till något som väcker individens intresse och då också med vissa stimuli (till exempel en viss typ av ljud- eller ljussignal) varskor individen om att beteendet ifråga kan leda till den för individen intressanta konsekvensen. Beteendet förändras då till en operant, något "inverkande" enligt ordets grundbetydelse.
Det hela sker genom att vissa på måfå avgivna (eng: emitted) beteenden får sådana konsekvenser (alltid eller någorlunda ofta upprepade) att de ökar i frekvens och i den meningen blir alltmer förstärkta.
De kännetecken som individen måste reagera på för att den för individen intressanta konsekvensen ska uppkomma, blir genom att de skiljer ut sig från annat i samma eller liknande situation diskriminativa stimuli (eng: discriminative stimuli).
När nya, eventuellt helt irrelevanta stimuli kopplas till dessa, tillkommer dessa även som så kallade betingade stimuli.
Synonymer:
- operant lärande (eng: operant learning), fast B. F. Skinner själv undvek ordet "lärande" som en onödig förklaring till fenomenet,
- instrumentell betingning (eng: instrumental conditioning, en term som dock har en annan bakgrund och inte bör men ofta brukar användas som liktydig med operant betingning. Mer information om detta finns under sökorden E. L. Thorndike och betingning.
Motsats:
- respondent betingning, (eng: respondent conditioning), Skinners term för klassisk betingning.
Denna sker rent reflexmässigt och är enligt Skinner av helt annan typ än operant betingning, den repondenta automatisk och reagerande, den operanta utväljande och formande av nya beteenden.
Att termen betingning används i båda fallen har en rent historisk bakgrund. Skinner ville från början ansluta sig till den typ av behaviorism som lanserats främst av John B. Watson och som började dominera amerikansk psykologi på 1930-talet. Det var det årtionde då Skinner utvecklade sin teori om operant betingning. Han försökte därför använda den av Watson lanserade terminologin och kallade även på måfå avgivna beteenden "responser", en term som han kallade "not wholly appropriate", inte helt tillämplig, något som dock gäller de från början blott emitterade beteendena när de väl blivit operanter. De är då responser på diskriminativa stimuli och leder till vissa för individen intressanta kosekvenser.
Relaterade sökord:
behaviorism, differentiell betingning, formning, fyrtermskontingens, förstärkning, förstärkningskontingens, motiverande operationer, operant, operant lärande, B. F. Skinner, S-R-psykologi.
["respondent","klassisk betingning","differentiell betingning","instrumentell betingning","betingning","behaviorismen","behaviorism","John B. Watson","formning","B. F. Skinner","driftreduktion","S-R-psykologi","förstärkningskontingens","förstärkning","E. L. Thorndike","förstärkta","operant lärande","diskriminativa stimuli","fyrtermskontingens","motiverande operationer","diskrimination","förstärkande","beteende","operant","responser",""]
Om Psykologiguiden