Latin: oriri {uttal: årri´ri} 'gå upp', 'visa sig'; presens particip: oriens {uttal: årr´iens}. Finns i flera svenska ord, bland annat i Orienten, österlandet, som från europeiskt håll ju ligger i den riktning där solen går upp. Betydelsen 'inriktning' fick ordet av att man inriktade kyrkobyggnader så att koret kom i den östra delen.
1. Placering eller rörelse av något i viss riktning, till exempel lodrätt, vågrätt eller i visst väderstreck.
2. Medvetenhet och kunskap om det läge man intar eller den riktning man rör sig i eller rör enskilda kroppsdelar.
3. Förmåga att kunna ange var man befinner sig eller vilken årstid eller vilket årtal det är för tillfället betraktas i psykiatrin och klinisk psykologi som tecken på, så kallad orienteringsfunktion.
4. Inriktning, till exempel religiös, ideologiskt, politisk, sexuell och så vidare.
5. Den bild som människor gör sig om sig själva, omvärlden och tillvaron. Termen är i denna betydelse synonym med information och används speciellt i från engelskan översatta framställningar i betydelsen hur orienterad en person är i sin livsvärld.
6. I termen orienteringsrespons avses reflexmässig inriktning av uppmärksamheten.
På engelska har ordet orientation ett flertal andra betydelser. För mer information klicka [exturl:här|https://www.collinsdictionary.com/dictionary/english/orientation] (öppnas i nytt fönster).
Relaterade sökord: desorientering, orienteringsbeteende, orienteringsrespons, nyspråk, sexuell orientering.
["nyspråk","desorientering","orienteringsrespons","sexuell orientering","orienteringsbeteende","livsvärld"]
Om Psykologiguiden