paraphrenia [ˌpærəˈfri:njə]
Grekiska: παρά {uttal: parra´}: 'bredvid' + φρήν (genitiv: φρενός) {uttal: frän, frenåss´}: 'sinne', 'förstånd'.
Termen har haft olika betydelser under psykiatrins historia, från början liksom paranoia en beteckning på psykisk ohälsa i allmänhet, en betydelse som fortfarande lever kvar i många sammanhang.
Emil Kraepelin (1856-1926) använde den i början av 1900-talet om vissa kroniska paranoida tillstånd som utmärktes av mindre påtagliga vanföreställningar och en relativt mer välbevarad affektivitet än vid paranoia.
Sigmund Freud (1856-1939) använde den synonymt med schizofreni (1911), med såväl schizofreni som paranoia (1914).
Numera används termen av en del psykiatrer om tillstånd med uppenbara hallucinationer, särskilt om dessa uppträder på olika sinnesområden.
Termen parafreni finns inte som egen diagnostisk kategori i ICD-11 eller DSM-5.
I ICD-10 förekom termen "sen parafreni" (eng: late paraphrenia), en störning hos äldre som yttrar sig i form av hallucinationer och vanföreställningar men utan demens eller förvirring. Den ingår i diagnosen "vanföreställningssyndrom, ospecificerad typ".
Adjektiv: parafren (eng: paraphrenic).
["Emil Kraepelin","paranoia","affektivitet","psykiatrins","paranoida","Sigmund Freud","vanföreställningar","schizofreni","demens","psykisk ohälsa","förvirring","DSM-5","ICD-11","ICD-10","vanföreställningssyndrom","affektivitet","hallucinationer"]
Om Psykologiguiden