Grekiska: παράνοια {uttal: parra´nåjja} 'vansinne': παρά {uttal: parra´} 'bredvid' + νόος {uttal: nå´åss} eller νοῦς {uttal: nos} 'sinne', 'förnuft'. "Att inte vara vid sina sinnens fulla bruk." Specialbetydelsen förryckthet med vanföreställningar är från slutet av 1800-talet.
Paranoida vanföreställningar tar sig uttryck i misstänksamhet och upplevelse av att vara förföljd eller hotad.
Paranoida drag vid schizofreni och personlighetsstörning
Paranoia har betraktats som en typ av den psykiska sjukdomen schizofreni eller som en personlighetsstörning, beroende på symtomens art.
I DSM-5 förekommer inte diagnosen paranoid schizofreni, däremot fortfarande diagnosen paranoid personlighetsstörning. Förföljelseidéer och obefogad misstänksamhet av annat slag räknas där i stället som symtom i undergruppen vanföreställningssyndrom (eng: delusional disorders) i schizofrenispektrum.
I ICD-11 (2018) har diagnosen paranoid schizofreni tagits bort. Symtom av det slaget ingår i diagnosen vanföreställningssyndrom (eng: delusional disorder).
Vanföreställningarna kan vara en blandning av förföljelsemani (att uppleva sig hotad av någon eller något) och grandiositet. Det som framför allt karakteriserar denna typ av störning, vare sig i form av schizofreni eller av personlighetsstörning, är de på en gång orimliga och orubbliga tankar och idéer som personer med dessa vanföreställningar blir besatta av och som inga argument eller bevis biter på.
Diagnoser i äldre psykiatri
Paranoia i äldre betydelse kan ta sig uttryck som parafreni (vanföreställningar i form av hallucinationer), inducerad psykos (till exempel folie ā deux), kverulansparanoia (latin: paranoia querulans), hänsyftningsparanoia, parasitosparanoia {uttal: parrasittå´sparanåjj´a}.
Psykodynamiska tolkningar av paranoida föreställningar
Den psykologiska mekanism som ger vanföreställningarna deras karaktär är enligt klassisk psykodynamisk teori projektion. Människor tenderar att förlägga sina egna onda tankar och känslor till människor i omgivningen, vilket gör att de känner sig förföljda av dessa.
Den brittiska psykoanalytikern Melanie Klein (1882-1960) och den skotske psykoanalytikern Ronald Fairbairn (1889-1964) tillämpade objektrelationsteori på paranoida syndrom. Somliga människor internaliserar det goda objektet (den goda sidan hos modern) och ser därmed sig själv som goda, medan de som externaliserar det onda objektet (modern upplevd som ond) därmed upplever sig som förföljda, förtalade och missaktade av sin omgivning.
Relaterade sökord:
Capgras syndrom, inducerad psykos, parafreni, paranoia erotica, paranoid personlighetsstörning, paranoid schizofreni, projektiv identifikation, Schreberfallet, svartsjuka.
Ordformer:
Adjektiv: paranoisk, paranoid (eng: paranoid [ˈpærənɔɪd], paranoiac [ˌpærəˈnɔɪɪk]); substantiv som beteckning på person: paranoiker (eng: paranoid, paranoiac; pluralis: paranoids, paranoiacs).
Stavas på svenska även: 'paranoja' och i betydelsen att i onödan oroa sig för något: 'noja' som i ordet 'kroppsnoja'.
["parafreni","folie ā deux","kroppsnoja","kverulansparanoia","hänsyftningsparanoia","parasitosparanoia","projektion","Capgras syndrom","vanföreställningssyndrom","Ronald Fairbairn","projektiv identifikation","Melanie Klein","objektrelationsteorin","objektrelationsteori","grandiositet","inducerad psykos","psykos","DSM-5","paranoid personlighetsstörning","paranoid schizofreni","personlighetsstörning","Schreberfallet","svartsjuka","schizofrenispektrum","paranoia erotica","schizofreni"]