personal responsibility [ˈpɜ:sənl rɪsˌpɒnsəˈbɪlətɪ]
Personligt ansvarstagande, självansvar. Benägenheten att ta ansvar för sina handlingar respektive att skylla på andra. Särskilt inom den existentialistiska filosofin har man starkt betonat att människans uppgift i tillvaron är att välja sitt liv och att ta ansvar för den form och det innehåll som detta får.
Carl Rogers (1902-1987) gjorde personligt ansvarstagande till ett mål för vägledning och psykoterapi. Frågan om personligt ansvar spelar stor roll även i rationell-emotiv terapi, Albert Ellis (1913-2007) gestaltterapi, Frederick Perls (1893-1970) i encounterterapi, William Schutz (1925-2002) och i den kognitiva behaviorism som utvecklades av Albert Bandura (1925-2021) samt Julian B. Rotter (1916-2014), företrädare för social inlärningsteori.
Vid mitten av 1960-talet skapade Rotter begreppet kontroll-lokus (locus of control), vars innebörd är att man uppfattar antingen sig själv eller omvärlden som den som har kontroll över ens handlingar och reaktioner. Han utvecklade en ofta citerad och använd skala för mätning av graden av inre och yttre kontroll (I-E Scale, Internal-External Locus of Control Scale).
Mer information finns i artikeln i detta lexikon om ansvar.
Relaterade sökord: attributionsteori, individualisering, kontroll-lokus, personlize.
["ansvar","Carl Rogers","psykoterapi","vägledning","existentialistiska filosofin>>existentialism","rationell-emotiv terapi","kognitiva behaviorism","Julian B. Rotter","gestaltterapi","Albert Ellis","Frederick Perls","encounterterapi","Albert Bandura","Julian B Rotter","social inlärningsteori","attributionsteori","kontroll-lokus","personlize","William Schutz","individualisering"]