projective method [prəˈdʒɛktɪv ˈmeθəd], projective test [prəˈdʒɛktɪv test], projective device [prəˈdʒɛktɪv dɪˈvaɪs]
Projektiva metoder, huvudsakligen i form av projektiva test, används (särskilt på 1920-, 1930- och 1940-talen) för undersökning av personers sätt att uppfatta och tolka tvetydiga stimuli och situationer och därigenom projicera sin personlighet i dessa tolkningar.
Idén bakom projektiva metoder är att de som undersöks låter sina mest ursprungliga och ofta omedvetna reaktionsmönster, behov, minnen och inre spänningar framträda i sättet att tolka och handskas med testmaterialet, som avsiktligt är av tvetydig och ostrukturerad karaktär.
Som typiska projektiva metoder kan nämnas Rorschachtestet, tematiskt apperceptionstest (TAT) och därav avledda varianter (till exempel CAT och ORT), Rosenzweig Picture-Frustration Study samt Make-a-Picture-Story. I det sistnämnda får försökspersonen fyra bilder som ska läggas i den ordning som de testade själva önskar, samtidigt som de berättar en historia om dem.
Forskning om projektiva metoder var vanlig på 1930- och 1940-talen. Från 1950-talet intar inte dessa metoder längre någon central plats i psykologisk forskning och teoribildning.
Relaterade sökord: DMT, lekterapi, MCT, personlighetstest, projektion.
Etymologi:
Latin: proiectum {uttal: pråject´umm} 'framkastat'; proicere, projicere {uttal: pråjick´ere} 'kasta iväg'.
["Rorschachtestet","Rosenzweig Picture-Frustration Study","TAT","CAT","ORT","Make-a-Picture-Story","DMT","lekterapi","projektion","MCT","personlighetstest"]
Om Psykologiguiden