Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "psykoanalys":

• psykoanalys

  psychoanalysis [ˌsaɪkəʊəˈnæləsɪs], psycho-analysis

  Ordets historia

  Sigmund Freud (1856-1939), psykoanalysens grundare, bestämde sig på 1890-talet för att beteckna sin metod som en analys, en kartläggning och en avtäckning av för medvetandet dolda föreställningar i psyket, psychische Analyse (1894), ett uttryck som han 1896 bytte ut mot Psychoanalyse. Det finns här en dubbeltydighet liksom i ordet psykoterapi. Det är dels en undersökning som sker psykiskt (psykologiskt, "psychische Analyse") och inte neurologiskt, dels en undersökning av människors psyke och en behandling av psykiska problem och sjukdomar.

  Psykoanalysen som teori och metod

  Psykoanalys är en term som syftar på att någon gör en analys av sambandet mellan medvetna tankar, motiv och handlingar å ena sidan och å andra sidan deras eventuella kopplingar till omedvetna minnen och upplevelser i det förgångna. Det är en dynamisk teori på det sättet att dessa omedvetna minnen och erfarenheter tillskrivs kraft, "psykodynamiskt", att påverka det som sker medvetet hos oss.

  Med ordet psykoanalys kan man syfta på flera olika teorier och metoder som efterhand tagit form under psykoanalysens långa historia. Mer allmänt handlar det om följande typer av teori och metod:

  1. Teori om själslivet enligt vilken det uppstår konflikter mellan behovs- och känslolivet å ena sidan och intellektet och individens normer för sitt beteende å den andra. Detta gör att otillåtna sexuella önskningar, aggressiva impulser och traumatiska upplevelser trängs bort från medvetandet, blir omedvetna och därigenom kan förorsaka psykiska besvär, egendomliga drömmar, felhandlingar och personlighetsstörning. De tar sig uttryck som personen själv inte kopplar till deras ursprung men kan få hjälp med av en psykoanalytiker.
  

  2. Metod att vetenskapligt kartlägga det mänskliga själslivet, speciellt det omedvetna och dess inverkan på människors fantasier, drömmar, dagdrömmar och relationer till andra människor.

  3. Metod att hjälpa människor att få en djupare insikt i sina motiv, reaktions- och handlingsmönster, så kallad "ren psykoanalys".

  4. Psykoterapeutisk metod att behandla psykiska och psykosomatiska funktionshinder, ofta kallad "psykoanalytisk psykoterapi" till skillnad från "ren psykoanalys".

  Klassisk psykoanalys

  Med klassisk psykoanalys brukar man avse teorin och metoderna i den form som de framställdes av upphovsmannen, Sigmund Freud. Han var 40 år gammal, när hans tankar om det omedvetna på allvar började ta form. Under perioden fram till 1925 fördjupade och breddade han sin teori i flera avseenden, bland annat på sådant sätt att motsatsen medvetet-omedvetet på 1920-talet kom att stå tillbaka för teorin om samspelet mellan detet, jaget och överjaget. Följande grundtankar kan anses vara typiska för den klassiska psykoanalysen i Freuds egen gestaltning.

  Driftlära

  En grundtanke är att människan är en del av den övriga naturen och att hon som levande varelse är underkastad biologiska, kemiska och fysiska lagar. Hon är utrustad med psykisk energi kanaliserad i speciella drifter för bland annat självbevarelse och fortplantning. Varje drift har: (a) en energikälla, exempelvis i matsmältnings- och sexualorganen, som har (b) ett syfte att nå tillfredsställelse samt (c) ett objekt, det föremål eller den person mot vilken driften riktas och med vars hjälp drifttillfredsställelse erhålls.

  Hur drifterna, speciellt sexualdrifterna, av Freud kallad libidon {uttal: libi´dånn}, eng: the libido [lɪˈbiːdəʊ], och aggressionsdriften (destruktionsdriften, dödsdriften i vidaste bemärkelse) tillfredsställs och vilka hämningar de utsätts för är enligt Freud avgörande för individens personlighetsutveckling och reaktionssätt. Detta beror på att driftönskningar och drifttillfredsställelse laddar en del föreställningar med psykisk energi, ungefär som en lampa kan laddas med elektrisk energi och då lyser. En sådan 'investering' av energi i en föreställning kallas i svensk och engelsk psykoanalys ofta för katexis (tyska: Besetzung). Det är en så kallad ekonomisk aspekt av psyket.

  Mer om detta finns i artikeln i detta lexikon om Freuds driftlära.

  Detet, jaget och överjaget
  

  Ur driftlivet, det opersonliga, blinda detet, uppstår en separat enhet, jaget, som försöker balansera de motstridiga krafterna. Genom att drifterna tenderar att införliva älskade objekt (ting och personer) med den psykiska apparaten, med personligheten, införlivas också omgivningens normer, bud och förbud. Dessa blir ofta jagfientliga, självbestraffande krafter i psyket, upplevda som ett tyranniskt överjag.

  Enligt Freud domineras olika åldrar i barnets utveckling av olika partialdrifter, vilket gör att varje barn genomgår en psykosexuell utveckling och kan bli fixerad vid ett pregenitalt stadium, vilket enligt Freuds teori kan ge upphov till en karaktärsneuros (personlighetsstörning, personlighetssyndrom).

  Metoden med fria associationer

  Den teknik som Freud utarbetade för att undersöka människors själsliv, speciellt omedvetna föreställningar och konflikter, kallas metoden med fria associationer. Den består i att analysanden (den som genomgår psykoanalys) låter tankarna löpa fritt utan hänsyn till deras innehåll. Oavsett om de är anstötliga eller inte, oavsett om de verkar betydelselösa eller ej, ska de nämnas för analytikern (den som genomför analysen). Denne försöker inta en så allmän och neutral hållning som möjligt, för att kunna bearbeta analysandens infall med sitt eget omedvetna.

  Psykoanalys går ut på att göra omedvetna konflikter medvetna. Först trodde Freud att insikten i problemen skulle verka terapeutiskt. Att patienterna fick tillfälle att "avreagera sig" skulle fungera renande, som en katarsis. Men han fann ganska snart att konflikten måste bearbetas grundligt, innan energin i den kan bli helt frigjord (en så kallad "genomarbetning", på engelska: working through).

  Överföring som nyckelbegrepp i en psykoanalys

  En särskilt avgörande del av denna process är den så kallade överföringen. Analysanden överför känslor av hat och kärlek på sin analytiker, reagerar mot analytikern som han eller hon reagerat mot viktiga personer under uppväxten. Tack vare denna överföring kan analysanden i en dialog med analytikern få sina förhållningssätt och reaktionsmönster belysta och medvetandegjorda.

  En behandling (analys) avslutas, när motstånd och överföringar har gjorts medvetna och analysanden genom dessa insikter är bättre rustad att handskas med sina yttre och inre konflikter.
  

  Från att ha varit ganska korta under Freuds första år som analytiker, kom analyserna att förlängas till att omfatta 2-3 år eller längre, vanligen med entimmessessioner 3-5 dagar i veckan.

  Den psykoanalytiska rörelsen

  Freud samlade kring sig hängivna anhängare som träffades regelbundet från 1902 i hans bostad på Berggasse 19 i Wien, den så kallade onsdagsklubben (Psychologische Mittwoch-Gesellschaft, "Psykologiska onsdagssällskapet"). Den första kongressen hölls i Salzburg 1908. Internationella psykoanalytiska föreningen grundades 1910.

  • Carl Gustav Jung. Den schweiziske psykiatern Carl Gustav Jung (1875-1961) var omkring 1910 rörelsens "kronprins" men hade en mer holistisk och religiös livssyn (som knöt nära an till mysticism och indoeuropeisk, icke-judisk, mytologi) och bröt år 1913 med Freud.

  • Jagpsykologin och neoanalysen. En viktig utvecklingslinje var jagpsykologin med företrädare som Anna Freud (1895-1982), Ernst Kris (1900-1957), Heinz Hartmann (1894-1970) och David Rapaport (1911-1960).
    
  • En tredje betydelsefull utveckling av freudianismen var neoanalysen (mer om denna finns under sökordet nyfreudianism).

  • Melanie Klein. Den inriktning som psykoanalysen fick tack vare den tysk-brittiska psykoanalytikern Melanie Klein (1882-1960) blev avgörande för psykoanalytisk teoribildning under 1970- och 80-talen och in i nutiden. Hon utformade en objektrelationsteori, som senare kom att få stor betydelse och vidareutvecklades i den brittiska psykoanalytiska skolan.
  • I Frankrike kom på 1950- och 60-talen Jacques Lacan (1901-1981) att väcka stor uppmärksamhet med sin i flera avseenden originella teori om jaget och om språkets makt över vårt sätt att uppfatta, tänka och känna.
    

  • Kontinentaleuropeisk och amerikansk psykoanalys. Vid överföring och översättning av psykoanalysen från den tyska kulturkretsen till den anglosaxiska har man kunnat notera en större betoning på "analys" och mindre på "psyke". I tysk psykoanalys kom man att lägga vikt vid det irrationella, dunkla och svåråtkomliga i människans själsliv och kombinerade analys med hermeneutik, tolkning. I anglosaxiskt, särskilt amerikanskt tänkande, kom man att betona sådant som lätt kunde införlivas med den brittiska empiriska traditionen, till exempel läran om censuren och försvarsmekanismerna och det omedvetnas inverkan på mellanmänskliga relationer. Från 1920-talet till början av 1980-talet var psykoanalysen en central del av amerikansk psykiatri, en period då ordförandena i den amerikanska psykiatriska föreningen i regel också var psykoanalytiker.
    

  • Nutida viktiga utvecklingslinjer har tagit gestalt i relationell psykoanalys, relationell psykoterapi och neuropsykoanalys.
    

  Kritik av psykoanalysen

  Som framgått av ovanstående skedde psykoanalytisk teoribildning genom att Freud eller andra med psykodynamisk grundsyn skapade teorier om det mänskliga psyket i form av hypoteser, vilka de sedan arbetade efter och sökte bekräftelse på. Det ledde till oförsonliga lärostrider mellan företrädare för olika varianter av psykoanalys och psykodynamisk teori i allmänhet.

  Kritik kom även utifrån, från företrädare för annan vetenskapsteori och annan människosyn och kunskapssyn:

  • Psykoanalysen ansågs överdriva betydelsen av könsdriften (en kritik som också förekom inom den psykoanalytiska rörelsen).

  • Psykoanalysen anklagades för att vara en pseudovetenskap, det vill säga en skenvetenskap. Flera av dess teser var sådana att de inte låtit sig testas empiriskt.

  • Psykoanalytiker fick alltid rätt i sina tolkningar eller hypoteser (se konstruktion i psykoanalys). Om kritiker inte godtog eller inte reagerade positivt på dessa, förklarades det med att de blockerade tolkningen genom fortsatt bortträngning av de för dem känsliga minnena till det omedvetna.

  • Under vilka omständigheter och för vilka besvär en psykoanalytisk behandling kunde vara till hjälp kunde inte klarläggas. Se under relation eller teknik.

  • Psykoanalytisk personlighetsteori kunde kanske gälla för vissa personer med psykiska besvär och ansågs inte ha den allmänna giltighet som företrädarna hävdade.

  Psykoanalysens betydelse i nutiden

  Sammanfattningsvis kan man konstatera att psykoanalysen och dess olika avläggare fick stor betydelse för psykologi, psykoterapi, människo- och samhällssyn under 1900-talet och att många av dess grundtankar och begrepp, som till exempel teorin om försvarsmekanismerna har blivit allmängods. Skillnaden mellan medvetet och omedvetet är allmänt accepterad och bortträngning anses kunna ha en betydelsefull roll vid uppkomst av både psykiska och kroppsliga besvär men kallas vanligen numera 'undertryckande' eller 'suppression'.
  

  Som rörelse inom psykologin och kulturlivet från sekelskiftet 2000 har den först tappat i vitalitet och genomslagskraft och därefter fått ny aktualitet främst genom studierna av tidig anknytning i individens utveckling och som företrädare för relationism i psykologi och psykoterapi.

  Teorier som gör klara avsteg från grundtankarna i Sigmund Freuds (1856-1939) psykoanalys men bygger på vissa centrala begrepp hos Freud går under beteckningen psykodynamiska. De står fria mot olika delar i Freuds teori men bygger vidare på grundtanken att psykiska besvär har sin rot, eller kan ha sin rot, i omedvetna konflikter mellan känslor, behov och förnuft.

  I Sverige företräds den internationella psykoanalytiska rörelsen av Svenska psykoanalytiska föreningen, Spaf.

  Relaterade sökord:
  

  abstinensregeln, analys, psykoanalytisk metod, neuros, psykodynamisk, psykologins historia, psykologiska teorier och riktningar samt ovanstående klickbara ord.

  Ordformer:

  Engelsk plural: psychoanalyses [ˌsaɪkəʊəˈnælɪsɪz]. Gäller analytiska behandlingar. Ordformen kan också vara verb i tredje person singular.
  

  Adjektiv: psykoanalytisk (eng: psychoanalytic [ˌsaɪkəʊˌænəˈlɪtɪk], psychoanalytical [ˌsaɪkəʊˌænəˈlɪtɪkl]).

  Person: psykoanalytiker (eng: psychoanalyst, plural: psychoanalysts).

  Om det klart framgår av sammanhanget att det rör sig om psykoanalys, kan man nöja sig med ordet 'analys' (eng: analysis [əˈnæləsɪs]).

  Verb: psykoanalysera, analysera (eng: psychoanalyse, psychoanalyses, psychoanalysing, psychoanalysed; analyse, analyses, analysing, analysed).

  'Psykoanalytiker' eller 'analytiker' (eng: psychoanalyst [ˌsaɪkəʊˈænəlɪst], analyst) är en person som arbetar med att genomföra psykoanalyser (engelskspråkig plural: psychoanalyses [saɪkəʊəˈnælɪsiːz]) med enskilda eller grupper av personer.

  'Psykoanalysera eller 'analysera' (eng: psychoanalyze [ˌsaɪkəʊˈænəlaɪz], analyze [ˈænəlaɪz]) är ett verb som används om att genomföra en psykoanalys. Den som genomgått en sådan sägs vara "psykoanalyserad" eller "analyserad" (eng: psychoanalyzed, analyzed).

  Etymologi:
  

  Grekiska: ψυχή {uttal: psykä´} 'psyke' + ἀνάλυσις {uttal: annall´yssiss} 'analys'.

  ["drömmar","psyket","neurologiskt","medvetna","medvetet","föreställningar","föreställning","psykiska problem","teoribildning","term","sjukdomar>>psykiska sjukdomar","empiriskt","tankar","motiv","behandling","suppression","handlingar","psykiska besvär","felhandlingar","dynamisk","teorier","metoder","sexuella","aggressiva","impulser","traumatiska","psykoanalytiker","föreställningar","fantasier","drömmar","dagdrömmar","relationer","Psykoterapeutisk","psykisk energi","partialdrifter","sexualdrifterna>>könsdrift","hämningar","personlighetsutveckling","laddar>>laddning","investering","normer","konflikter","överföring","motstånd","dödsdriften","psykiatri","drifter","driften","drift","insikter>>insiktsterapi","relationism>>relationell psykoanalys","personlighetsstörning","medvetandet","funktionshinder","psykosomatiska","personligheten","censuren","försvarsmekanismerna","psykiskt","Neurobiologi","irrationella","anknytning","Svenska psykoanalytiska föreningen, Spaf","psykiatern","konflikt","relationell psykoanalys","relationell psykoterapi","psykoterapi","överjaget","Jacques Lacan","jaget","Detet","drift","Melanie Klein","omedvetna","klassisk psykoanalys","personlighetsstörning","personlighetssyndrom","psykiska apparaten","existentiell terapi","objektrelationsteori","filosofisk rådgivning","hermeneutik","empiriska","Sigmund Freud","psykoanalytisk metod","psykodynamiskt","psykodynamisk","libidon","sessioner","katexis","psykosexuell utveckling","karaktärsneuros","fria associationer","överföringen","förhållningssätt","motöverföring","katarsis","genomarbetning","Carl Gustav Jung","mysticism","livssyn","holistisk","jagpsykologin","Anna Freud","Ernst Kris","Heinz Hartmann","David Rapaport","nyfreudianism","Melanie Klein","vetenskapsteori","överjaget","överjag","objektrelationsteori","pregenitalt stadium","kleiniansk teori","tolkningar","Freuds driftlära","hypoteser","konstruktion i psykoanalys","Internationella psykoanalytiska föreningen","ekonomisk aspekt","detet","psykologins historia","neuropsykoanalys","psykologiska teorier och riktningar","brittiska psykoanalytiska skolan","relation eller teknik","analys","abstinensregeln","kunskapssyn>>epistemologi","teori","metod","Metod","psyke","objekt","neuros"]