Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "psykologins historia":

• psykologins historia

  history of psychology [ˌhɪstriəvsaɪˈkɒlədʒi]

  Historia om vad?

  Som framgår av texten under sökordet psykologi har detta ord flera betydelser i den meningen att det används om flera olika fenomen.
  

  I ett historiskt perspektiv kan man framför allt urskilja följande aspekter:

  1. Det psykologiska eller psykiska som fenomen hos djur och människor och i många sammanhang om ett för alla gemensamt medvetet eller omedvetet.
     
  2. Enskilda forskares eller filosofers studium av ett eller flera av dessa fenomen i olika kulturer och epoker.
  3. Olika sätt att uppfatta, undersöka, tolka och beskriva psykiska fenomen vilket gett upphov till olika psykologiska teorier och riktningar i olika kulturepoker och olika delar av världen. Detta återspeglas också i vilka som är psykologins grenar i olika kulturer och tidsskeden.
  4. Att vara psykologisk, vara en god psykolog i samspelet med andra människor antingen a) som vanlig mänsklig förmåga som en form av praktisk psykologi eller b) som något man lär sig i utbildningar i tillämpad psykologi.
  5. Förändringar eller utveckling i fråga om synsätt, teorier, föreställningar och vetenskap på psykologins område i civilisationernas historia eller under begränsade tidsskeden och i enskilda kulturer eller kulturkretsar.

  Det man kallar psykologins historia kan handla om en eller par av dessa punkter. Det är i sin tur beroende om varför, var och när man väljer den eller andra.
  

  Här följer några exempel (i stark förenkling för översiktlighetens skull) på vad det innebär om man väljer den ena eller andra aspekten.

  Själsbegreppets förvandlingar

  Ordet psykologi betyder ordagrant ”läran om själen” (av de grekiska orden ψυχή {uttal: psykä´} och λογία {uttal: lågghi´a} 'lära'. Men finns det någon själ och, om så är fallet, vilket är sambandet mellan kropp och själ?

  Naturvetenskaplig syn på beteendet

  De grekiska naturforskarna upptäckte redan ett halvt årtusende före vår tideräknings början att naturen styrs av egna lagar och att det var ett misstag att tillskriva det andliga eller själsliga någon inverkan. De kallas av tradition "naturfilosofer", eftersom ordet filosofi fram till 1900-talets början stod för det som vi numera kallar vetenskap.

  Hippokrates {uttal: hippå´krattes} på 400-talet f. Kr. blev läkekonstens fader genom att tillämpa en naturvetenskaplig uppfattning om människors sjukdomar.

  Demokritos {uttal: demå´krittåss} kunde vid samma tid konstatera att allt består av fysiska smådelar, även förnimmelser, tankar, känslor och motiv. Han blev därmed atomlärans fader. Det man kallar själ är därför enligt honom särskilt små, lätta och rörliga atomer.

  Den romerske filosofen och skalden Lucretius Carus (95-55 f. Kr.) skrev en hel bok på vers om atomläran, De rerum natura, ”Om tingens natur”. Den blev en viktig inspirationskälla för forskare och tänkare i Europa på 1500-och 1600-talen för uppfattningen av ”själ” som en illusion.

  Det finns här en tämligen rak historisk linje fram till 1800-talets experimentalpsykologi, 1900-talets behaviorism och evolutionspsykologi och till nutida kognitivism, neuropsykologi och former av artificiell intelligens.

  Psyket som en del av en andlig värld

  Medan Demokritos och Hippokrates sökte avskaffa själen som begrepp i vetenskaplig forskning och blev företrädare för materialism, gällde motsatsen för Sokrates och Platon, som levde vid samma tid, Platon in på 300-talet f Kr.

  De blev Västerlandets ikoner för en filosofi som kallas idealism. För dem var själen själva personen, allt det som vi upplever som jag själv, mina tankar och känslor, motiv och etiska principer. De uppfattade denna själ som evig och oförstörbar. Efter enskilda individers död tar den plats i andra personer. Men under mellantiden vistas den i de rena begreppens (”idéernas”) värld och inhämtar då sådan kunskap om vad allting är och hur det fungerar att var och en kan klara sig under sin livstid i sinnevärlden. Denna föreställning om en individuell odödlig själ kom att införlivas med de kristna teologernas själsföreställning.

  Detta sätt att begripa vad det själsliga är förstärktes med idéer från länder öster om Medelhavet. De fick under antiken fast rot i på flera håll i romarriket genom bland andra filosofen Plotinos {uttal: plåtti´nåss} (204-270): vårt individuella medvetande som en del av ett överindividuellt medvetande. Denna tanke är grundläggande i nutida transpersonell psykologi.

  Plotinos står som typexempel på filosofer som företräder en mystik som går ut på att människor genom meditation och andra andliga övningar kan nå förening med tillvarons egentliga väsen, den sanna världen, och befria sig från sinnevärldens bedrägliga och motsägelsefulla ström av sinnesintryck och från de inre avtrycken av dessa i form av föreställningar. Det själsliga får genom denna utomsinnliga dimension en karaktär av andlighet. (Mer om detta finns under uppslagsorden meditation, mentalisering, nyplatonism.)

  Efter den italienska renässansen på 1400- och1500-talen och kyrkans minskade inflytande över europeisk filosofi och vetenskap kom medvetandet, inte själen, redan från 1600-talet och senare, från 1800 även det omedvetna, i fokus för intresset hos filosofer, författare, dramatiker, psykologer och neuroforskare. René Descartes {uttal: rönne´ dekarrt´} (1596-1650) blev berömd för sin teori om att vårt självmedvetande är utgångspunkten för utforskning om tillvaron.

  Det inledde en utveckling i västerländsk vetenskap som gjorde begreppet ”själ” allt mer oanvändbart inom filosofin, psykologin och biologin.

  Medvetandet som en ström av föreställningar

  Buddha (ca 540-480 f Kr) utformade en buddhistisk psykologi, där man går så långt som till att förklara jaget och självet som en ren illusion, en föreställning bland alla andra som passerar förbi i en medvetandeström (som den amerikanske psykologen William James (1842-1910) kom att formulera det i nutida psykologi).

  En närbesläktad syn på själslivet finns i den tyske filosofen Edmund Husserls (1859-1938) fenomenologi, hans beteckning på vad han menar att psykologi egentligen bör handla om, nämligen studiet av olika medvetandefenomen som förnimmelserna, perceptionerna, minnesföreställningarna, fantiserandet, känsloreaktionerna, motiven och så vidare och därifrån till medvetandet själv, dessa fenomens natur, deras sanna väsen, inte på vilket sätt de svarar mot den yttre verklighet som de ger oss en föreställning om.

  Själslivets utforskare

  Psykologins historia är i långa stycken en berättelse som geniala eller i varje fall på sin tid tongivande personer och deras teorier om själslivet. Det är då inte för någon teori om själen som de blivit kända och fått betydelse för eftervärlden utan för vad de haft att säga om det mentala, det psykiska, detta att vi kan iaktta och göra oss föreställningar om djur, växter och människor, situationer, händelser och vara medvetna om att vi är medvetna om oss själva och företeelserna i omvärlden.

  Som exempel på en sådan gestalt under den grekiska antiken nämns ofta Aristoteles (384-322 f. Kr.), universalgeniet som var informator till Alexander den store under dennes uppväxt och senare kom att grunda en högskola i Aten, Lykeion (på grekiska:Λύκειον {uttal: ly´kejånn}, efter vilken vi fått beteckningen på lycée på franska gymnasieskolor.

  Aristoteles skilde mellan episteme {svenskt uttal: episte´me}, techne {svenskt uttal: täck´ne) och fronesis {svenskt uttal: frånn´essiss} som tre skilda slag av kunskap, på grekiska ἐπιστήμη, τέχνη och φρόνησις.

  Detta sätt att urskilja tre typer av kunskap citeras ofta in i vår tid, ’episteme’ som det matematiska, logiska tänkandet, ’techne’ som praktisk färdighet att utforma eller utföra något och ’fronesis’ som omdöme och bedömning enligt etiska principer i sociala och andra komplexa situationer.

  Aristoteles upptäckte att det finns vissa lagbundenheter i vårt sätt lägga på minnet och att sedan komma ihåg. Han var den förste som formulerade de sedermera så välkända associationslagarna om a) likhet, b) beröring och c) kontrast och konstaterade att det även har stor betydelse hur ofta vi stött på något och hur ofta vi har haft anledning att dra oss till minnes vad vi inhämtat eller varit med om (frekvenslagen, som blev central i den teori om lärandet som framställdes i slutet av 1900-talet av den amerikanske psykologen Edward Lee Thorndike).

  Som exempel på banbrytare och stora namn inom filosofin, där psykologin hörde hemma långt fram i tiden, på de flesta håll ända till första hälften av 1900-talet, brukar man ta upp tänkare på 1600-talet som engelsmannen John Locke (grundläggare av empirismen) och den tidigare nämnde franske filosofen René Descartes, på 1700-talet schweizaren Jean-Jacques Rousseau som kom att lägga grunden för barnpsykologin och tysken Immanuel Kant, grundare av konstruktivismen.

  På 1800- talet kom tysk filosofi och psykologi att bli dominerande genom bland andra viljefilosofen Friedrich Nietzsche (1844-1900), experimentalpsykologen Gustav Theodor Fechner (1801-1887) associationspsykologen Johann Friedrich Herbart (1776-1841) och grundaren av fenomenologin Franz Brentano (1838-1917) med en bakgrund i den tyske filosofen Gottfried Wilhelm Leibniz (1646-1716) teori om hur medvetandet kontinuerligt och ständigt aktivt producerar medvetna och omedvetna bilder av verkligheten (perceptioner) och därigenom söker komma till så stor klarhet som möjligt om tillvaron. Här har den humanistiska psykologin med teorin om självförverkligande sina rötter.

  En helt annan inriktning gick psykologin genom engelsmannen Francis Galton (1822-1911), en av de första på området psykologiska mätinstrument och en tredje med William James (1842-1910), den amerikanska psykologins portalfigur med senare utveckling i riktning mot pragmatism, funktionalism och behaviorism.

  Kända namn på 1900-talet, sådana som Sigmund Freud (1856-1939) och B. F. Skinner (1904-1990), som ofta nämns och vars verk ofta citeras, finns upptagna under sökordet psykologiska teorier och riktningar.

  De enskilda personerna har i många fall varit banbrytare och därmed centralfigurer i utvecklingen av psykologisk teori. Det har gjort att de också i de flesta fall blivit grundare av en skola eller riktning.

  Psykologiskolor, teorier, riktningar

  Från slutet av 1800-talet handlar psykologins historia i högsta grad om olika synsätt, perspektiv, diskurser och teoribildningar, vanligen med en eller några få centralgestalter som även kan ge namn åt teorin eller riktningen som ”freudianism” för psykoanalys, ”jungianism” för holistisk psykologi med flera.

  De olika synsätten och skolbildningarna finns beskrivna under sökordet psykologiska teorier och riktningar. Beträffande de grundläggande synsätten beskrivs de under sökord som romantik, förklara och förstå, positivism, fenomenologi, psykoanalys, behaviorism, hermeneutik, mekanistisk med flera.

  Från 2000-talets början finns en stark tendens till eklekticism och integrativ psykologi och inom psykologisk behandling så kallad multimodal terapi.
  

  Kombinationen filosof och psykolog

  Epikuréer och stoiker

  Sedan urminnes tid har människor på många olika sätt sökt besvara frågan hur man bäst ska förhålla sig som människa, till tillvaron, till djuren, till sig själv, till andra människor och till Gud eller gudarna.

  Av de två mest kända ståndpunkterna i den grekiska och romerska antiken (från 600-talet f. Kr. fram till 400-talet e. Kr.) betonade den ena lyckan som det viktiga, den andra ett moraliskt och etiskt högstående liv i enlighet med en högre ordning än den mänskliga. Aristoteles företrädde en tredje uppfattning: att man inte kan nå sann lycka på annat sätt än genom att leva och verka enligt moraliska principer.
  

  Kända filosofskolor under de första århundradena av vår tideräkning var epikuréer och stoiker, den förra grundad av den grekiske filosofen Epikuros {svenskt uttal: eppicku´råss}, den senare av en man vid namn Zenon som undervisade i en lokal pelargång, på grekiska stoa {uttal: stå´a}, därav beteckningen 'stoiker'. Nutida behaviorism har rötter i Epikuros filosofi, medan kognitiv psykoterapi (och därmed vissa delar av KBT) har en koppling till stoicismen.

  Hos epikuréer och stoiker fanns en fortfarande aktuell livsfilosofisk dimension som är avgörande för hur man psykologiskt ska ta ställning till hur man vill gestalta sin levnad under olika perioder av denna.

  Om det inte finns något annat än en värld av natur, människor och vad människor skapat, finns det ingen anledning att söka annat än egen lycka, eventuellt tillsammans med andra i familj och andra kollektiv.

  Om man däremot är övertygad om att det finns en högre ordning, som vi kan ana oss till och kanske få kunskap om genom meditation och andliga övningar, i så fall gäller det att leva enligt de principer och normer som gäller i denna högre ordning.
  

  Mer om detta finns under sökord som etik, moralpsykologi, lycka och positiv psykologi.

  Empirism och rationalism

  Från 1600-talet och in på 1800-talet kom brittisk psykologi att knyta an till huvudriktningen i brittisk filosofi, nämligen empirismen, uppfattningen att det som finns i psyket helt och hållet är en osjälvständig spegelbild av en yttre verklighet. Tysk psykologi kom att följa tankegångarna i fransk och tysk rationalism, uppfattningen att psyket fungerar helt självständigt i förhållanden till den materiella verkligheten.
  

  Empirism stimulerade psykologiskt inriktade filosofer och de första psykologerna att intressera sig för hur sinnesintrycken bildar föreställningar och minnesföreställningar och hur dessa kopplas till varandra i större komplex. Det gav upphov till associationismen. David Hartley och Thomas Brown representerar denna inriktning.
  

  Rationalismen stimulerade filosofer på 1600- och 1700-talen och psykologer på 1800-talet att utformas teorier om hur det mänskliga psyket formar den bild av världen som är den verklighet som vi faktiskt har att leva i och ta ställning till. Gottfried Wilhelm Leibniz och Immanuel Kant är företrädare för denna inriktning.
  

  Fenomenologi, psykoanalys och behaviorism

  Under 1900-talet delade sig psykologerna på flera motstridiga filosofiska uppfattningar om psykets natur och sätt och att fungera.
  

  Fenomenologin med en grund i Edmund Husserls filosofi låg till grund för gestaltpsykologi och för uppfattningen att man genom att förstå människors sätt att uppleva sin värld kan förklara våra sätt att ta ställning, fungera och reagera.
  

  Psykoanalysen gav en biologisk dimension till fenomenologi och associationism med teorin om att bortträngda minnen och behov tar sig uttryck medvetet på ett indirekt sätt, till exempel med neurotiska irrationella sätt att uppfatta och reagera.

  Den österrikiske filosofen Ernst Machs (1838-1916) positivism och filosofiska teori om att allt, även psykiska fenomen, kan förklaras med fysikens lagar, gav en teoretisk grund för behaviorismen.
  

  Styrning eller hjälp till självstyrning?

  När det gäller psykologins användning och tillämpning av psykologiska teorier på praktiska problem, har det dykt upp en svårighet. Det är ju högst naturligt och helt okontroversiellt att använda kunskap från fysik, kemi och fysiologi för praktiska syften inom teknik och medicin. Varför skulle man då inte också kunna använda psykologisk teori i skola, arbetsliv, affärsverksamhet och klinik? Och i vardagslivet och för personlig utveckling?

  Men det har man ju faktiskt gjort! Jovisst, men det finns en avgörande skillnad mellan tillämpning av psykologi och tillämpning av fysik, kemi och fysiologi. Orsaksförlopp och olika fysiska, kemiska och fysiologiska system fungerar lagbundet och gör inga egna tolkningar av samspelet med oss människor.

  Nervsystem, speciellt de mera komplexa som människans, fungerar genom att göra sig en mental modell av den situation som de befinner sig i och använder lagrad information (inklusive värderingar och etiska principer) till att välja sätt att reagera och agera utifrån egna motiv och egna sätt att bedöma de situationer som vi befinner oss i. Idealet ur etisk synpunkt är därför samspel med andra, inte styrning av dem. En av företrädarna för denna uppfattning är den amerikanske psykologen Albert Bandura (1925-2021).
  

  I samhällen med auktoritära relationer kan befolkningen skrämmas till att bete sig enligt givna bud och förbud. I samhällens med demokratiska och mer eller mindre jämställda relationer uppstår ett dynamiskt och utvecklande samspel, som människor som upplever egenmakt själva kan styra utan att de behöver tillämpa en viss psykologisk teori. De mentaliserar (i betydelserna 4 och 5 av termen mentalisering i detta lexikon).

  När psykologisk kunskap kring år 1900 började användas i tillverkningsindustri, marknadsföring, klinisk verksamhet och i skolväsendet var man i den tidens auktoritära anda inställd på att använda psykologisk kunskap för att styra människors beteende. Reklam-, attityd- och propagandaforskning under första hälften av 1900-talet hade samma inriktning. Frågan var ”Hur påverkar man?”

  En motriktning på den tiden var existentiell terapi som tog form på grundval av den filosofi som kallas fenomenologi, vars företrädare i 1800-talsfilosofen Hegels anda hävdade att människor utvecklas i interaktiva möten med varandra: en existentiell form av encounter.

  Under den sista tredjedelen av 1900-talet skedde en omsvängning, driven både av 1968-års demokratirörelse och 1970-talets ökande individualism. Beteendeterapin blev kognitiv. I slutet av århundradet blev mindfulness och mentalisering centrala begrepp inte bara i psykologin och psykoterapin utan även i tidningarnas och månadsmagasinens spalter om vardagsproblemen. I början av 2000-talet slog relationismen igenom i form av bland annat relationistisk psykologi och relationistisk psykoterapi.

  Allt detta gör att psykologin i vardagsliv, samhälle och arbetsliv inte bara är tillämpad psykologi (i betydelsen tillämpning av forskningsresultat) utan också tar form av modeller, metoder och läror om hur man kan gestalta sitt liv, enskilt i form av individuation och tillsammans i relationer och grupper, kort sagt: praktisk psykologi.

  Psykologin och tidsandan

  Som framgått av ovanstående är både den vetenskapliga psykologin, baserad på kontrollerade studier av olika slag, och den praktiska människokunskapen känslig för svängningar i tidsandan.

  Det finns talrikt med exempel på detta. Här är några.

  När grekisk filosofi nådde romarriket och detta blev dominerande i länderna kring Medelhavet, trädde det teoretiska och vetenskapliga intresset för människans sätt att fungera mentalt tillbaka och i stället kom frågorna om hur man ska leva ett gott liv i centrum.

  När katolska kyrkan tog över dominansen i samma område och upp i västra och norra Europa, kom renlärighet och själens frälsning att bli de allt överskuggande problemen, renlärighet för kyrkans ledning och själens frälsning för präster och församlingsmedlemmar.

  När handel och industri började ta fart i de städer som under Nya tiden växte upp på den europeiska kontinenten kom tre ideologiska krafter att konkurrera om uppmärksamhet och ställning: a) den kristna religionen splittrad på katolicism, reformation och senare även frikyrkor, b) en naturvetenskaplig (”materialistisk”) världsförklaring och människosyn, c) en humanistisk strömning som satte människan och hennes sociala, politiska och estetiska utveckling i centrum.

  När det rena filosofiska studiet av medvetandet började få egna psykologiska institutioner och professorer i slutet av 1900-talet dominerade länge ett rent teoretiskt intresse för psykiska fenomen.

  Amerikaner som visserligen utbildat sig i psykologi vid europeiska universitet men skulle omsätta psykologin i den amerikanska kulturen, satte igång med att använda psykologisk teori och metod på områden som management, marknadsföring, pedagogik och klinisk verksamhet. Särskilt diagnostiska metoder, mest i form av intelligenstest och personlighetstest, blev en stor del av amerikansk psykologi. Test kom att användas i militärpsykologin både under första och andra världskriget och allt mer i skolpsykologiska och barnpsykiatriska sammanhang.

  Tanken att använda psykologiska metoder för behandling av psykiska problem och störningar trängde igenom. Det skedde tack vare utbredningen av psykoanalysen. Alla ledande psykiatrer hade under perioden 1930-1980 en psykoanalytisk utbildning. Det gjorde att psykiatrin fick en inriktning mot alla former av psykisk ohälsa, inte som tidigare huvudsakligen mot psykoser och behandling i slutna anstalter.
  

  Behaviorism i form av beteendemodifikation och beteendeterapi blev från 1950-talet en mäktig konkurrent. När så kognitivismen i samband med datoriseringen och intresset för artificiell intelligens slog igenom omkring 1980 gick kognitiv psykoterapi och kognitiv beteendeterapi i slutet av 1900-talet upp som de mest använda behandlingsformerna.

  Humanistisk psykologi blev från början av 1960-talet en del av frigörelseideologier (politiska och personliga) på 1960- och 1970-talen.

  Psykoterapi i olika former slog på 1970-talet igenom som behandlingsmetod i flera länder, bland annat i Sverige, den psykoanalytiska främst i Stockholm, den behavioristiska med centrum i Uppsala och den humanistiska främst i Göteborg.

  Utvecklingen på andra områden, till exempel inom neuroforskningen har från slutet av 1900-talet fått stor inverkan på psykologisk teoribildning och psykologisk behandling.

  I samband med  global uppvärmning och påtagliga förändringar i klimatet har klimatpsykologi vuxit fram som en ny gren av nutida psykologi.
  

  Inte bara tidsandan utan även lokala, regionala och personliga förutsättningar och intressen spelar stor roll för vilken typ av psykologi som råkar bli ledande i utvecklingen av psykologisk verksamhet inom ett visst geografiskt område och deras inriktning mot det a. kvantitativa, naturvetenskapliga, b. kvalitativa (humanistiska) eller c. emergenta (andliga, nyskapande) i tillvaron.

  Relaterade sökord:
  

  paradigm, psykologiska teorier och riktningar, romantik.

  ["behaviorism","teorier","förnimmelser","medvetande","jaget","självet","perceptionerna","artificiell intelligens","perceptioner","fenomens","väsen>>essens","Edward Lee Thorndike","Johann Friedrich Herbart","teoribildningar","eklekticism","management","atomlärans>>atomism","atomläran>>materialism","personlig utveckling","kognitiv psykoterapi","integrativ psykologi","Fenomenologin","Fenomenologi","filosofers","fysiologi","Psykoanalysen","psykoanalys","omedvetna","mentala","mental","buddhistisk psykologi","självmedvetande","experimentell psykologi","experimentalpsykologi","Ernst Machs","positivism","behaviorismen","behaviorism","relationismen","psykologisk behandling","multimodal terapi","kropp och själ","andliga","humanistiska psykologin","självförverkligande","mentalisering","paradigm","Sokrates","transpersonell","Hippokrates","Materialism","fenomenologi","idealism","evolutionspsykologi","meditation","medvetandet","materialism","medvetandeström","andlighet","René Descartes","David Hartley","Thomas Brown","egenmakt","idealism","Beteendeterapin","beteendeterapi","pragmatism","funktionalism","mätinstrument","Hegels","kognitiv terapi","beteendemodifikation","psykoterapin","kognitivism","neuropsykologi","KBT","John Locke","Edmund Husserls>>Edmund Husserl","psykologiska teorier och riktningar","psykologins grenar","praktisk psykologi","tillämpad psykologi","bortträngda","neurotiska","Platon","transpersonell psykologi","nyplatonism","William James","värderingar","etiska","etisk","Aristoteles","kunskap","klinisk>>klinisk psykologi","förnuftet","empirismen","Jean-Jacques Rousseau","Immanuel Kant","konstruktivismen","Friedrich Nietzsche","Gustav Theodor Fechner","Wilhelm Wundt","Franz Brentano","Gottfried Wilhelm Leibniz","skolpsykologiska","Sigmund Freud","B. F. Skinner","Francis Galton","Edmund Husserls","holistisk","skola","perspektiv","diskurser","romantik","förklara och förstå","positivism","hermeneutik","mekanistisk","existentiell","etik","moralpsykologi","lycka","positiv psykologi","existentiell terapi","interaktiva","Albert Bandura","Immanuel Kant","encounter","marknadsföring","pedagogik","diagnostiska metoder","associationism","intelligenstest","personlighetstest","Behaviorism","relationistisk psykologi","hjärna till hjärna-koppling","nymaterialism","militärpsykologin>>försvarspsykologi","mindfulness","neuroforskningen>>neurokultur","kognitiv","filosofen","filosofin","filosofi","individuation","klimatpsykologi","själ"]