Tankemodell för hur psykosomatiska reaktioner och sjukdomar utvecklas.
Teoretisk modell för hur psykiska reaktioner som rädsla, anspänning, oro, irritation, ilska, stress osv har en kroppslig förankring och kan yttra sig i form av kroppsliga besvär och sjukdomar. Det sker genom kopplingen mellan hjärnans aktivitet och kroppsliga organ via hormoner som kortisol, adrenalin och noradrenalin.
I biologisk teori är själva rädslan och anspänningen både en kroppslig och psykisk reaktion. Situationer som upplevs som hot utlöser via processer i mellanhjärnan kroppsliga reaktioner, som kommer blixtsnabbt, och strax efter känsloupplevelse och en kognitiv bearbetning av vad det är fråga om som man blivit rädd för eller som man spänner sig för.
I psykodynamisk teori ställer man yttre belastningar och inre spänningar i relation till obearbetade upplevelser under uppväxten. Dessa tillsammans kan leda till upplevelse av hot, ångest och oro, vilket i sin tur kan ge upphov till aggressivitet kombinerad med hämningar att uttrycka denna, vilket i sin tur kan leda till högt blodtryck, huvudvärk, magsmärtor och andra typer av psykosomatiska sjukdomar.
En parallell till den psykosomatiska modellen är den somatopsykiska modellen, som belyser kroppsliga aktiviteters inverkan på tankar, känslor, motiv, attityder osv.
I DSM-5 används inte termer som kan ha innebörden av att det skulle finnas något psykiskt som interagerar med det fysiska.
Relaterade sökord: emotion, hypokondri, mind-body syndrome, modell, psykodynamisk, psykosomatik, somatiseringssyndrom, stress.
["psykodynamisk","kognitiv","DSM-5","emotion","psykosomatik","hypokondri","somatopsykiska modellen","somatiseringssyndrom","mind-body syndrome","modell","stress"]
Om Psykologiguiden