Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "resiliens":

• resiliens

  resilience [rɪˈzɪliəns], resiliency, psychological resilience, emotional resilience

  Ordet var först använt som term i fysiken för 'elasticitet', innan det kom in i psykologin och samhällsvetenskaperna i betydelsen återhämtningsförmåga, förmåga att klara svåra omständigheter eller påfrestningar, förmåga att övervinna svårigheter.
  

  Olika aspekter av resiliens

  Ordet är inte helt entydigt utan har kommit att användas om olika aspekter av resiliens: egenskap, process och resultat:

  • Egenskap eller förmåga att a) komma tillbaka, b) slå tillbaka, c) finna sig tillrätta, d) återhämta sig. Man kan också beskriva det man vill komma åt med begre4ppet resiliens som förmåga eller egenskap som gör att individer, grupper, miljöer osv lyckas hantera svårigheter, kriser och katastrofer utan att nedslås av dem (får dem att "studsa tillbaka"). I svensk forskning förekommer definitionen "god psykosocial funktion, trots upplevd risk" som ju är ett snävare begrepp än när man i definitionen tar med verkliga påfrestningar (som ju inte alltid behöver upplevas medvetet).
  • Process som består i att komma tillbaka eller att på olika sätt möta och bemästra svårigheter,
  • Resultatet av hur svårigheter övervunnits under givna omständigheter (på vilket sätt och hur väl).

  Fokus på processer

  Många vill begränsa användningen av ordet till att gälla processer, men en sådan begränsning har visat sig svår att upprätthålla eftersom man lätt får problem med att identifiera vilka faktorer som är verksamma i denna process.

  Hur termen används

  Termen har kommit att användas om 1. att komma tillbaka från kris eller utmattning, 2. att uthärda och klara av svårigheter, 3. att utvecklas under svåra förhållanden och få styrka av de nya sätt man använt för att hantera påfrestningarna, så kallad transformativ resiliens (eng: transformative resilience, transformational resilience) 4. att bevara god psykosocial funktion trots upplevd risk att bli utsatt för påfrestningar.

  I många framställningar används ordet i två eller flera av dessa betydelser. De nämns ofta som olika resiliensdiskurser (sätt att framställa typer av resiliens och att åstadkomma sådan).

  Enligt WHO:s program för Hälsa 2020 (Health 2020) är community resilience (resiliens på samhällsnivå i betydelsen hela samhällets eller ett områdes förmåga att hantera sociala problem) ett kärnvärde i betydelsen något man fäster stor vikt vid i hälsoarbetet.
  

  I ordet resiliens ingår ibland en bibetydelse av att gå stärkt ur svårigheterna, alltså att utvecklas genom att man övervinner en kris och kommer styrkt ur den.

  Resiliency och resilience

  På engelska görs ibland skillnad mellan att klara av att hantera kriser genom användning av formen resiliency och formen resilience om att komma tillbaka respektive att klara att överleva och utvecklas under svåra förhållanden. Detta beaktas dock inte i de flesta framställningar.

  Egenskaper hos individen och hos omvärlden

  Aktuell forskning med fokus på resiliens utgår från att denna egenskap (förmåga) respektive denna typ av process är beroende av samverkan mellan den individen och alla möjliga faktorer i miljön (sociala, politiska, religiösa och kulturella) som i sin tur samspelar med varandra på ett svårutforskat sätt.

  Egenskaper hos individen är sådana som god självkänsla, positivt sätt att reagera emotionellt (eng: positive emotion), ljus syn på tillvaron.

  Egenskaper hos närmaste omvärlden är sådana som goda relationer och kontakter inom familjen (mer om detta finns under sökordet anknytning).

  Egenskaper i den vidare omvärlden är sådana som tillgång till föreningsliv och stöd av vänner och arbetskamrater samt i samband med katastrofer av olika slag en omvärld som ställer upp med hjälpinsatser och flyktingmottagning.

  Distinktioner

  Coping avser hantering av stress med fokus på själva hanteringen och finns med som en komponent i resiliens som dock omfattar även annat som ger tålighet mot påfrestningar.

  Salutogenes har fokus på hälsobringande faktorer hos individ och omvärld och inriktning på att stöda dem. Begreppet resiliens avser processen och förmågan samt de resultat av processen som bekräftar att individen eller gruppen inte blivit negativt påverkad eller att det uppstått en stärkt förmåga att klara kommande kriser och svåra situationer.

  Forskning om resiliens

  Resiliens är sedan 1970-talet ett område för psykologisk, socialpsykologisk, antropologisk och ekologisk forskning. Syftena med sådan forskning är bland annat att söka komma fram till teorier om vad det är som gör (det vill säga vilka faktorer som ligger bakom) att somliga men inte andra tar skada mentalt och socialt av att utsättas för svåra påfrestningar.

  Det finns flera forskningscentra i världen för studium av resiliens. Stockholm resilience centre bildades i januari 2007 med forskning som bland annat syftar till att skapa bättre insikter om de globala miljöförändringarna.

  Relaterade sökord:
  

  adaptationsperspektivet, coping, egoresiliens, kaosteori, komplexitet, maskrosbarn, positiv psykologi, reframing, salutogenes, självförmåga.

  Etymologi: Ordet resiliens kommer av latinets resilire {uttal: resili´re} 'studsa tillbaka'; av re- 'tillbaka' + salire {uttal: sali´re} 'hoppa'.

  ["kaosteori","komplexitet","maskrosbarn","kris","salutogenes","kärnvärde","Coping","reframing","stress","begrepp","anknytning","självförmåga","positiv psykologi","egoresiliens","adaptationsperspektivet","definitionen","coping"]