Riskbedömningar görs enligt vissa bestämda metoder i arbetslivet, försvaret och i rättspsykiatri och rättspsykologi.
1. Som term i rättsväsendet en mer allmän form av riskbedömning än det som tidigare kallades farlighetsbedömning.
En sådan riskbedömning kan avse en psykologisk och eller psykiatrisk bedömning av hur farlig för andras säkerhet som en person dömd för brott kan anses vara. Bedömning av detta slag ligger till grund för beslut om permissioner m m.
2. Risk för återfall i brott (eng: re-offending risk) och farlighet för andra bedöms ofta enligt RNR-modellen där bokstäverna står för risk, need och responsitivity (risk, kriminogena behov, svarsbenägenhet på åtgärder).
Med "kriminogena behov" (eng: criminogenic needs) avses benägenhet eller motivation att begå brott. Som "skyddsfaktorer" räknas sådant som skyddar mot risken att begå brott, alltså minskar risken för kommande brottslighet.
Risk- och skyddsfaktorer bedöms i relation till personens familj, bostad, sysselsättning, fysiska och psykiska hälsa, relation till alkohol och droger, spel, kriminalitet och verkställighet av straff.
Relaterade sökord: framing, relativ risk, risk, riskanalys, riskbeteende, riskhantering, risk/nytta-analys, riskuppfattning, Rättsmedicinalverket, rättspsykologi.
["Rättsmedicinalverket","rättspsykologi","riskanalys","framing","relativ risk","risk/nytta-analys","riskanalys","riskbeteende","riskhantering","riskuppfattning","rättspsykologi","risk",""]
Om Psykologiguiden